Se över skogsvårdslagen!
Skogsvårdslagen bör ses över. Skogsvårdslagen är en produktionslag, skriven för en virkessvacka som aldrig kom.
Många pratar om fallande mjölkpris, men faktum är att sedan 1970-talet beskriver virkespriset samma trista utveckling som mjölken. Det är som med olja, möter man ett överskott med ökad produktion då faller priset ytterligare.
Mjölkbönder och oljeproducenter har dock ingen lag som kräver hög avkastning och produktion. Men det har landets skogsägare . Skogsvårdslagens portalparagraf säger nämligen att
Enligt Riksskogstaxeringen befinner sig nästan halva svenska skogslandskapet i yngre gallringsålder, som nu växer i sin mest produktiva växtfas. Ett stort överskott av massaved kommer snabbt bli ännu större, där industrin blir vinnare och landsbygden förlorare. Dålig betalning ger färre jobb på landet.
Ingen vet heller vilken skog vi behöver i framtiden. Kanske behövs den för biodrivmedel, kanske fortsätter naturturismen att växa snabbt.
Enligt en ny MISTRA-studie har också drygt 100 000 eller 37 procent av landets skogsägare, andra mål med sitt ägande än virkesproduktion. Vad alla dessa svenska skogsägare behöver en ny sorts rådgivning och forskning, kring annan användning av skogens alla möjligheter än maximal produktion av virke.
Det är rimligt att samhället har synpunkter på vilka miljö- och kulturminneshänsyn skogsägaren ska ta. Men SVL § 30 som styr detta är flummig . Här talas det allmänt om att skogsägaren, utan ersättning, ska tåla
Bättre vore att ha en lag med enkla, tydliga och mätbara minimikrav, lika för alla. Om sedan samhället därutöver vill ta mer mark ur produktion, ja, då måste samhället omedelbart betala skogsägaren för intrånget i dennes äganderätt.
Ett bra exempel på flummigheten är att det är förbjudet att köra sönder fornminnen, ändå påverkas mer än 50 procent av dem av skogsbruket och sällan händer något vid skada. Det låter som frihet utan ansvar.
Ett annat exempel är strandzonerna, som enligt sektorns målbilder ska skyddas, men ändå inte enligt lag. Bättre är väl då att ha en enkel lag, om att inget skogsbruk får ske inom förslagsvis 15 meter från vatten. Vill samhället sedan gå längre, ja då måste man betala skogsägaren.
Därmed kan man också verklighetsanpassa strandskyddet, så att de byggnader som behövs för landsbygdsutvecklingen får byggas utanför dessa 15 meter utan krångel.
undefined