Klimatpåverkan är visserligen en ödesfråga i vår tid, men Jordbruksverkets förslag medför en olycklig konflikt mellan klimat och djurskydd.
Rapportens författare konstaterar att långsam djuruppfödning utomhus i många fall innebär större utsläpp än intensiv produktion inomhus. I det perspektivet skulle snabbväxande djur som hålls inne hela livet och ges energimaximerat foder vara det mest klimatsmarta alternativet. Det kan så vara, men kor och får är inga mekaniska förbränningsmotorer utan levande, kännande individer som mår bra av bete.
Jordbruksverket kommenterar också detta dilemma, och skriver att det är svårt att generalisera och säga att en högproduktiv produktion alltid är bra. Djur som lever i en bra miljö där de kan utöva sitt naturliga beteende får bättre förutsättningar att hålla sig friska. Den jämförelsevis höga djurskyddsnivån i Sverige bidrar tillsammans med ett lågt smittryck till en god djurvälfärd. Detta är i sin tur en grund för en låg förbrukning av antibiotika och därmed minskad utveckling av antibiotikaresistenta bakterier.
Trots dessa insiktsfulla påpekanden drar verket ändå slutsatsen att koldioxidskatt baserad på schabloner för olika köttslag är ett realistiskt alternativ. Det stämmer att extensiv betesbaserad nötköttsproduktion ger förhållandevis höga utsläpp per kilo kött, men de största skillnaderna beror på vilket bete djuren får. Nötkött där korna går på skövlad regnskogsmark i Sydamerika står för en mångfalt högre klimatpåverkan än kött från svenska naturbeteskor. Att få fram ett kilo svenskt nötkött ger upphov till utsläpp på mellan 15 och 20 kilo koldioxidekvivalenter medan ett kilo nötkött från Brasilien avger från 40 kilo upp till 700 kilo koldioxidekvivalenter.
En schablonbaserad skatt skulle slå lika hårt mot båda dessa produktionsformer, till nackdel för den klimatvänligare svenska varianten. Skillnaderna ligger i hur hårt exploaterad marken är, inte hos djuren.
I klimatdebatten är det viktigt att inte sila mygg och svälja kameler, och betesmarken där djuren går är en viktig kamel som Jordbruksverket inte tagit hänsyn till i sin rapport.
Låt oss därför, som verket själv skriver, ha ett helhetsperspektiv där alla väsentliga hållbarhetsaspekter vägs in. Så länge produktionslandet och dess betesförutsättningar inte finns med i detta helhetsperspektiv måste djurskyddsfördelarna gå före schablonbaserade klimatskatter.
undefined