Vildsvinen och de skador som de ställer till med på våra grödor har nu nått helt ohållbara proportioner i många delar av landet. Av en för oss outgrundlig anledning har sockerbetor på kort tid blivit det vanligaste viltfodret. För älg och rådjur är det så långt man kan komma från ett vinterfoder som består av knoppar, bark och smågrenar och för rådjur gräs, bärris och knoppar. Inte heller till vildsvin kan ett foder innehållande 20 procent lättlösligt socker vara ett naturligt foder, särskilt inte när det ges i fri tillgång vilket tyvärr blivit alltför vanligt.
Förr var vinterutfodring ett sätt att hjälpa det vilda att överleva under en svår vinter och man gjorde det genom att fälla några lövträd eller lägga ut en smula hö eller ensilage. Idag vräks tiotals ton av framför allt sockerbetor ut på alltför många så kallade utfodringsplatser, även andra rotfrukter samt bröd och frukt från mataffärer förekommer.
Följden blir att fortplantningssystemet kommer i otakt och vi får suggor som föder ett par kullar om året med långt fler grisar än vad sker i normalfallet samt att unga gyltor som under normala förhållanden aldrig skulle ha blivit dräktiga föder fem, sex grisar. Från att stödutfodring var ett sätt att hjälpa det vilda att klara en svår vinter har vildsvinsutfodringen nått proportioner med fodermängder som är större än i vanlig slaktsvinsproduktion.
Vi vill därför vädja till dig att i fortsättningen inte sälja sockerbetor eller andra rotfrukter till så kallat viltfoder.
undefined