Jag hävdade med stöd av då känd forskning att det krävdes åtgärder inom flera huvudområden, teknisk utveckling, strikt arbetsmiljölagstiftning som följs upp med juridiska och ekonomiska konsekvenser samt informations- och upplysningskampanjer för att varaktigt minska arbetsolyckorna. Framgången med störtbågen till traktorer som lyftes fram av framträdande representanter inom LRF, Arbetsmiljöverket med flera då Säkert bondförnuft vid starten skulle "säljas" till jordbrukare i olika delar av landet, var inte relevant som jämförelse. Det räcker inte med en tidsbegränsad pedagogisk kampanj för att ändra på säkerhetstänkandet. Det har vi nu fått ytterligare belägg för.
Dödsolyckorna med MVM-foderblandare från GEA Farmtechnologies som nyligen diskuterades i Land Lantbruk (nummer 45) är en färsk och ytterst tragisk bekräftelse på att de gamla forskningsrönen fortfarande står sig; kombinationen undermåligt utvecklat tekniskt hjälpmedel, en tandlös lagstiftning och en försummad information till användaren resulterar i olyckor, dödsfall och ekonomiska förluster för den olycksdrabbade. Säkert bondförnufts egen kunskapsöversikt och internationella litteraturgenomgång (egendomligt nog gjord sedan projektet i huvudsak avslutats), slutsatser redovisade i minst en doktorsavhandling i år vid SLU och de i stort sett oförändrade eller stigande olycksfallstalen under senare år talar för att Säkert bondförnuft blev ett mindre lyckat projekt. Detta hade man kunnat räkna ut vid starten om man tagit råd av pålästa arbetsmiljöforskare!
Man kan ha viss förståelse för att nutida forskande vänner inte gärna tackar nej till erbjudna anslag, i en tid då även professorer lär få skaffa externa pengar till sina egna löner. Men för framtiden bör man minnas att svagt underbyggd forskning inte gagnar någon, allra minst våra olycksdrabbade jord- och skogsbrukare.
Det här sagda utesluter inte att Säkert bondförnuft som informationskampanj haft och har förtjänster som uppskattas av många.
undefined