Så vill vi rädda mjölken i Sverige

Vi har på olika sätt i 20 års tid i hela branschen, talat för den svenska modellen gentemot konsumenterna. Hade han/hon tyckt som vi hade vi inte haft en trend där importen över tid ökar.

När landsbygdsministern medverkade i Agenda (SVT) var han knappast sen med att konstatera att mjölkproduktionen inte minskat i samma omfattning som antalet bönder eller kor. Men faktum är att mjölkproduktionen faktiskt sjunkit med 20 procent de senaste 25 åren. Är inte det allvarligt? Med tanke på att konsumtionen av mejeriprodukter under samma period dessutom ökat, så borde det vara ett tillräckligt starkt klang i bjällran för förändring.

Vad händer när mjölkkvoterna släpps fria 2015? Hur mycket mer mjölk kan våra grannländer producera? Ingen kan på förhand veta säkert. Men som det ser ut nu, kommer troligtvis importen fortsätta att öka. Helt omöjligt är det inte heller att EMV trycker undan märkesmjölken. Kan vi inte den dagen konkurrera om pris på samma villkor som Tyskland, är det högst troligt att det så småningom blir tysk mjölk i paketen. Vi vet ju hur konsumenten handlar andra varor idag. Frågar man, så vill alla köpa svenskt och gärna ekologiskt. Hade konsumenten gjort detta skulle landets självförsörjningsgrad varit högre än 55 procent. Värderat i pengar står Sveriges livsmedelsimport för cirka 45 procent.

En produktionsform som inte utvecklas avvecklas. Ytterst få i EU skulle lyssna på våra djurrättskrav om vi slår ut vår egen produktion.

Vad gör då vår hårda lagstiftning för nytta och skillnad om den inhemska konsumtionen produceras utomlands?

För att göra det lättare, har vi tagit fram följande punkter som förändringskrav:

1. Samma villkor som övriga EU gällande djurskyddsregler

2. Fortsatt stöd för mjölkbönder i CAP 2014-2020

3. Samma villkor som övriga länder i norra EU gällande gödselhantering och växtskydd.

4. Slopad skatt på handelsgödsel och behåll reduceringen av diesel- och elskatten (att beskatta dessa insatsvaror är som att beskatta produktionen)

5. Staten står för kostnaderna gällande olika kontroller. Inklusive mjölkföretagarens schablonmässiga arbetstid för att dokumentera alla 45 myndighetskrav. (tillsammans med branschens krav tar detta 88 timmar, cirka 4 procent av en årsheltidstjänst)

6. Avskaffande av lantbrukares rättslöshet gentemot myndigheter.

Kom ihåg att ett slopande av beteskravet inte per automatik håller alla kor inomhus. Det ger oss snarare rätten till betesbidrag från EU. Vilket vårt grannland Finland med andra EU-länder idag lyckats utnyttja. Det ger de Finska mjölkbönderna som minst 29 Euro/ko och säsong. Inte ens nära de faktiska kostnaderna, men en ganska bra början.

undefined