Så minskar du slirning med ballast
Lätta men motorstarka traktorer behöver lägga på sig extra vikt för att dra bra. Nu finns nya och arbetsbesparande typer av ballastvikter.
Lätta men motorstarka traktorer behöver lägga på sig extra vikt för att dra bra. Nu finns nya och arbetsbesparande typer av ballastvikter.
På väg betyder varje extra ton traktorvikt ytterligare bränsleförbrukning, och i fält ökar varje ton risken för skadlig markpackning. Varje deciton stål som inte levereras till lantbrukaren innebär också en besparing för traktortillverkarna.
Dessa strävar därför efter att bygga lättast möjliga traktorer. Många traktorer tar aldrig ut maxeffekten via hjulen, det gäller till exempel inomgårdstraktorer. Det berättade maskinkonsulenten Norbert Uppenkamp från lantbrukskammaren i Nordrhein-Westfalen vid ett traktorteknikmöte i tyska Mannheim.
Dagens mellanklasstraktorer byggs med låga effektvikter, kg/kW, då det är bättre att tillfälligt öka fordonsvikten till exempel vid tung jordbearbetning. Den dragkraft ett däck kan ge beror ju på vilken vikt däcket bär.
Ett däck ger ingen dragkraft utan slirning. Men slirningen ska vara minsta möjliga, både av ekonomiska skäl och för att skona marken. Vid tung jordbearbetning är en slirning mellan 10 och 15 procent oftast optimal. Större slirning slösar diesel och kan skada marken genom att älta den.
Tunga belastningsvikter är bökiga, därför finns flera nya, lätthanterliga sätt att ballastera traktorn. Vissa ballaster kan variera frontvikternas viktöverföring före arbetet eller under arbetets gång. Andra ballaster fästs enkelt på hjulaxeln, under traktorn eller bak på trepunkten.
Vad som är rätt ballastering påverkas av en så lång rad faktorer att traktorförare i fält bara kan göra grova uppskattningar av vad som borde vara rätt.
Ett försök att förenkla för traktorföraren är Fendts Grip-Assistant. Efter att ha fått uppgifter om redskap, däckutrustning och markförhållanden ger systemet föraren råd om val av däcktryck, ballastering och körhastighet.
I framtiden tror maskinkonsulent Norbert Uppenkamp att det kommer att finnas självoptimerande stordragare.
Med bättre sensorer och beräkningsmöjligheter kan vi få helautomatiska dragkraftsoptimeringssystem som tar hänsyn till faktorer som uppmätt dragkraft, hjullast, effektfördelning i drivlinan, däcktryck, körhastighet, markfukt, ytfukt och jordart och ger råd om rätt inställning och utrustning. Och med variabla belastningsvikter optimerar systemet traktorn när förhållandena ändras.