Så förhalas demokratiskt fattade beslut
I början av december klubbade en majoritet i riksdagen en ny rovdjurspolitik. Det kändes som ett steg framåt, framför allt mot en rimlig lösning av konflikterna kring vargen.
Och så här kommenterade naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren riksdagsbeslutet i ett pressmeddelande:
”Nu finns möjligheter till en balanserad förvaltning av rovdjuren som tar hänsyn både till rovdjuren och till de människor och verksamheter som påverkas. En förvaltning som fokuserar på effekter, inte antal.”
Ja, det var vi många som trodde, men raskt kom de förväntningarna på skam. När naturvårdsverket beslöt om licensjakt på 30 vargar tog fyra miljöorganisationer fram sitt senaste vapen mot demokratiskt fattade beslut; de överklagade.
I går, onsdag, kom beskedet från förvaltningsdomstolen i Stockholm. Domstolen stoppar jakten, som skulle ha startat den 1 februari, genom så kallad inhibition i väntan på slutlig prövning. Fram till den 30 januari har nu naturvårdsverket tid på sig att yttra sig.
Alla vet att detta innebär att det inte kan bli någon vargjakt i vinter, oavsett vad domstolen senare kommer fram till. I slutet av februari börjar vargens parningstid, och då får djuren inte skjutas.
På naturskyddsföreningens, Världsnaturfonden WWFs och rovdjursföreningens kanslier jublar man, de har vunnit ännu en seger.
Ja, de har vunnit medial uppmärksamhet än en gång. Men har vargen vunnit på karusellen?
Det är mera tveksamt. Här borde Finlands exempel förskräcka naturvännerna. Efter att EU-domstolen riktat anmärkningar mot landets vargförvaltning tog tjuvjakten fart. Vargstammen som hade ökat i Finland nära nog halverades, från 250 djur till cirka 130.
Illegal jakt är givetvis inget som kan försvaras. Det är förvaltning av stammen som är önskvärd, och där ingår en kontrollerad jakt. Men nu leker naturvårdsorganisationerna med elden. Man söker konflikt och struntar högaktningsfullt i de människor som berörs av en växande vargstam. Det är synnerligen oansvarigt.