Så bör bondens livsmedelsstrategi vara

Svenskt lantbruk har en, relativt omvärlden och andra delar av det svenska samhället, sämre utveckling socialt och ekonomiskt. Lönsamheten på gårdarna har varit sämre här än i konkurrentländerna. Möjligheterna att ta ut en vettig lön och att ordna ett schysst liv med semester och lediga helger är sämre än i andra delar av samhället. 

En svensk livsmedelsstrategi som syftar till att öka produktionen kan inte lyckas om inte fokus är på den ekonomiska och sociala hållbarheten. 

Jordbruk, varför finns det? För cirka 12 000 år sedan började folk odla. I bland annat Mellanöstern, Kina, Peru och Mexiko. Sedan dess försörjer sig allt färre som jägare och samlare. Sedan ett par hundra år gör också allt fler annat än att odla eller förädla mat. Det får nån annan sköta. 

”Bonden skall med svett och möda alla jävlar föda.” 

Svenska bönder och svensk livsmedelsindustri fixar det på ett, i världen, särklassigt bra sätt vad gäller miljö, djuromsorg och ren och frisk mat. Tyvärr har högre svenska kostnader, väl belagda i den för ett år sedan presenterade konkurrenskraftsutredningen, gjort att mat med sämre miljömässig hållbarhet än den svenska nu står för hälften av det som äts i Sverige. 

Om det blir lönsammare, enklare och roligare att driva företag i den svenska livsmedelsbranschen, om den ekonomiska och sociala konkurrensförmågan för världens miljömässigt mest hållbara råvaror förbättras då kan vi få tillväxt, inte annars. Schysst mat skulle kunna ta marknadsandelar från sämre alternativ.

På nationell nivå är självförsörjningsgrad, arbetstillfällen och diverse andra makroekonomiska parametrar intressanta. Vissa tycker det är viktigt att den så kallade ekologiska produktionen ökar. Det finns förväntningar på lantbruket att göra insatser för integration och jämställdhet. Aktivt lantbruk gör bygder levande och attraktiva. Lantbruk är en förutsättning för att samhället ska klara många av generationsmålen. 

Många ser lantbruket som ett verktyg för att åstadkomma en massa nyttor. Allt ska rymmas i livsmedelsstrategin. 

Ärligt talat, i mitt företagande struntar jag högaktningsfullt i alla som inte ger mig förutsättningar att sälja nyttigheter, antingen med bra betalt för det jag producerar eller genom att förbättra skatter och regler och annat som ger förutsättningar för mitt företag att konkurrera. Alla som bara tycker olika saker och har önskemål som de inte är beredda att betala för kommer att bli utan leverans. Det bör vara varje bondes livsmedelsstrategi.