Rovdjuren ska inte vara fler än de måste
Det totala rovdjurstrycket i Sverige har inte varit så här högt på flera hundra år. Rovdjuren ställer till med bekymmer för tamdjursägare och därför bör LRF verka för att inte ha fler rovdjur än nödvändigt.
Riksdagen har antagit en rovdjursproportion vilken anger antalet individer som behövs för att uppfylla gynnsam bevarandestatus (GYBS). Beslutet anger även att tamdjurshållning inte påtagligt ska försvåras av rovdjur och socioekonomisk hänsyn ska tas. Det är forskare som har räknat fram miniminivå och GYBS för de fem stora rovdjuren i Sverige. I beräkningar för GYBS räknar man först fram en miniminivå som behövs för att arten ska överleva i framtiden. Det är många parametrar som ingår i beräkningen, bland annat nuvarande inavelsgrad, invandring, storlek på kullar, ålder med mera. I beräkningarna ingår även säkerhetsfaktorer för exempel naturkatastrofer och epidemier. För att sedan bestämma GYBS, lägger man på en ytterligare säkerhetsfaktor.
Det angiva värdet för GYBS, innehåller alltså goda marginaler för arten. Som exempel är den framräknade miniminivån för varg, 100 individer, sen har man lagt till en GYBS:s faktor och har då fått fram att GYBS för varg i Sverige är, 170-270 individer.
LRF regionalt och LRF på riksnivå måste nu aktivt verka för att Naturvårdsverket och Länsstyrelserna följer den tagna rovdjursproportionen.
Myndigheterna har en tendens att höja antalet individer som ska finnas utöver GYBS, vilket inte har någon vetenskaplig grund. Exempel är att Naturvårdsverket föreslog jakt på endast 30 vargar fastän stammen ligger betydligt över GYBS. Det extra antalet som myndigheterna utöver GYBS lägger på, har ingen betydelse för artens bevarande. Däremot ger varje extra individ högre risk för gröna näringar på landsbygden, genom att de kan angripa dess tamdjur.
Idag är de gröna näringarna redan hårt ekonomiskt pressade och angrepp från rovdjuren kan vara droppen för många näringsidkare. Att hålla antalet rovdjur över GYBS, förvärrar företagande, arbetslöshet, biologiskt mångfald och äganderätten, vilket inte är något positivt.
Så länge inte samhället ersätter fullständigt för vad förebyggande arbete kostar och ersätter rovdjursskador fullt ut, är det rimligt att antalet rovdjur hålls på en så låg nivå som möjligt, utan att äventyra artens bevarande.
Sverige har ett ansvar att ha rovdjur men samhället har också ett ansvar mot de företagare som bedriver sin verksamhet bland rovdjuren. Därför är det ett ansvarfullt ställningstagande att hålla rovdjursstammarna på GYBS-nivå, varken mer eller mindre.
undefined