"Rötan är en tickande bomb"
Rotrötan kostar skogsbruket mellan en halv och en miljard kronor per år. Men problemet har bara börjat, hävdar SLU-professorn Jan Stenlid.
Rotrötan infekterar trädens ved när Rottickans luftburna sporer landar på färska stubbar i slutavverkning och gallring. Rötan sprider sig till stubbarnas rötter varifrån den sprids till rötter hos växande träd. Infektionsrisken stiger med temperaturen och sommartid är risken som allra störst. Det innebär att rötan är ett större problem i Götaland än i Norrland.
– Dessutom har det historiskt varit mindre andel sommaravverkningar i Norrland och, generellt sett, färre gallringar. I norra Sverige har skadenivån hittills legat stabilt kring 12-13 procent. I Götaland har andelen skadade träd ökat stadigt och utgör i dag en andel på cirka 20 procent, säger Jan Stenlid som är professor i skogspatologi vid SLU i Uppsala.
Det är sommaravverkningarna som är den stora boven i rötdramat. För cirka 50 år sedan inledde skogsbruket det storskaliga kalhyggesbruket med avverkning även sommartid, enligt Jan Stenlid. Rotrötan började då spridas på allvar när allt fler skogar växte upp på sommaravverkade hyggen. När de om cirka 20 år börjar bli mogna att avverkas bör de därför ha mer rötskador än äldre skogar som enbart utsatts för sommargallringar, anser Jan Stenlid.
– Vi har därför bara sett början av problemen, rötskadade träd kommer att bli ännu vanligare framöver, säger han.
Rötspridningen kan dämpas om stubbarna behandlas med olika biologiska bekämpningsmedel, något som är vanligt i Götaland. Det görs dock nästan uteslutande i gallringar.
– Biologiskt är det minst lika viktigt att behandla stubbar efter slutavverkning, men då tar det längre tid att räkna hem investeringen. Stubbehandlar man i gallring dröjer det inte lika länge tills man får rejäla intäkter från timmerträd. Allt handlar om att väga den kortsiktiga kostnaden mot den långsiktiga vinsten, säger Jan Stenlid.
Jan Stenlid vill lyfta fram markvärdet som en parameter att ta hänsyn till när man värderar ekonomiska förluster till följd av rotrötan. Rötan ligger kvar i rötterna i åtminstone 30-40 år efter att de infekterats. Det innebär att nästa generation skog ofelbart angrips om man planterar på mark med infekterade rotsystem.
– Möjligen kan man "sanera" marken genom att plantera en generation lövskog. Vi har också sett att blandskog skadas i mindre utsträckning än ren barrskog, säger Jan Stenlid.
undefined