– Röjning är alltid en kostnad, men det är en investering i ett högre värde i framtiden. Precis som i all annan näringsverksamhet måste man investera för att få den bästa avkastningen.
Det säger Folke Pettersson, som jobbar med röjning på Skogforsk. Men av olika orsaker verkar det här inte riktigt gå fram till Sveriges skogsägare, det så kallade "röjningsberget" växer, och arealen med ett omedelbart röjningsbehov uppskattas till runt 1 miljon hektar per år.
– Storskogsbruket är bra på att röja, de vet vad det är värt. I privatskogsbruket är det oftare eftersatt, fortsätter Folke Pettersson.
Ett exempel på hur röjning kan löna sig: I en jämförelse mellan en röjd och en oröjd granplantering i Mellansverige så är röjningsvinsten redan vid förstagallring drygt 3 000 kronor per hektar. Vid slutavverkning är virkesvärdet 50 procent högre i det röjda beståndet, och röjningens nuvärde, det vill säga vinsten diskonterad med 2 procents ränta, är över 11 000 kronor per hektar. För ett planterat tallbestånd är vinsterna ännu större, vid slutavverkning är värdet i det röjda beståndet dubbelt så högt som i det oröjda .
– Ungskogsröjning är den viktigaste och mest lönsamma åtgärden i växande skog, slår Folke Pettersson fast. Man får bort överskuggande löv, flyttar över tillväxten på de bästa stammarna vilket ger bestånd med grövre träd med bättre motstånd mot snö-, vind- och älgskador.
Folke Pettersson tror inte alls på de senaste årens trend med biobränslegallringar, det vill säga att man hoppar över röjningen i förhoppning att få ett netto på biobränsle vid en tidig gallring.
– Möjligen kan det fungera på bestånd av självföryngrad tall, men även då får man stora ekonomiska förluster. Framför allt påverkas den framtida utvecklingen, det blir två helt olika bestånd av det röjda och det biobränslegallrade, och 80-90 procent av intäkterna kommer ju från slutavverkningen.