En E-coli-variant, EHEC, som producerar ett toxin som bland annat kan framkalla en svårartad njurskada och generella blödningar. Det är väl fortfarande okänt varför den vanligen snälla E-coli-bakterien plötsligt blivit elak, men en teori är att slarvig användning av antibiotika bidragit till också denna modifikation av en gammal välkänd bakterie. Smittan kan föras över inte bara via opastöriserad mjölk utan också genom direktkontakt med djur som bär på bakterien. Åtgärder har vidtagits för att begränsa riskerna. Tack och lov har vi hittills endast haft enstaka fall av allvarlig sjukdom.
I mitten på 1990-talet disputerade barnläkaren Lennart Bråbäck med en avhandling om allergier bland barn runt Östersjön. Han kunde visa att allergier bland barn var nästan tre gånger vanligare i Sundsvall än i Konin i Polen och i Dorpat i Estland. Dessutom kunde han konstatera att barnen inne i själva Sundsvall hade nästan dubbla allergirisken jämfört med barnen på landet utanför Sundsvall och i synnerhet jämfört med barn i Medelpad som hade kontakt med lantbruk. Senare har ett antal studier från olika länder visat att risken för allergier tycks vara mycket lägre bland barn som växer upp i lantbruksmiljöer. Detta är ett väsentligt bidrag till den så kallade hygienhypotesen med innebörden att små barn måste få komma i kontakt med substanser, som eventuellt kan leda till allergier senare i livet, för att deras immunsystem ska lära sig att tolerera sådana substanser. Tidigt stängs det immunologiska fönstret, kanske i treårsåldern, och därefter förblir det svårare att utveckla tolerans. Genom att vi städar och tvättar och håller kliniskt rent runt barnen ökar risken för allergi. Barn på lantbruk umgås oftare med djur och dricker ofta opastöriserad mjölk.
I dag uppges ca 30 – 40 procent av skolungdomar ha någon form av allergi och många måste ha behandling för såväl hösnuva som astma. Det betyder att minst 20 000 barn varje år blir allergiska och många blir läkemedelsberoende. 20 000 med allergi och astma förefaller vara ett större problem än 10-20 med EHEC.
Sedan 1800-talet har vi jagat allt vad bakterier heter och varit mycket framgångsrika framför allt genom att den ekonomiska standarden ökat men också genom användning av antibiotika. Vi har försummat förståelsen för den komplicerade balansen mellan olika goda bakterier. Med hjälp av antibiotika och olika hygieniska åtgärder har vi lyckats kontrollera vissa problem men i stället fått andra på halsen. Det är inte längre säkert att mera hygien och mera antibiotika kommer att lösa våra problem med smittämnen.
Alla med elementära kunskaper i biomedicin vet att täta populationer av människor eller djur medför större risker för smittsamma sjukdomar. Petar doktorer eller veterinärer in antibiotika i sådana kompakta miljöer får vi förr eller senare problem med resistensutveckling. Vi vet i dag att stora djurbesättningar dras med väsentligt högre dödlighet bland djuren än små besättningar och det finns flera studier som visar att antibiotikaresistensen är ett större problem ju större besättningarna är. Trots detta blir våra djurbesättningar större och större. Är det här en bra utveckling? Vilka risker skall vi prioritera? Vad säger veterinärerna?
undefined
undefined