Och visst, den del av vårbudgeten som ligger under hans ansvarsområde innehåller en del nyheter och bevis på att viljan finns hos ministern att göra skillnad för de gröna näringarna. Jord- och skogsbruk ska exempelvis kompenseras för höjningen av dieselskatten, anslagen till ersättningar för viltskador höjs och - vilket väckt mest uppmärksamhet - 500 miljoner anslås till statliga lånegarantier till krisdrabbade mjölkbönder.
Därtill visar ministern prov på att han kan tänka om. Återinförandet av handelsgödselskatten - som han tidigare i vår försvarat i riksdagsdebatter - blir inte av. Åtminstone inte i samma form som tidigare, Sven-Erik Bucht har tagit intryck och säger nu att skatten har liten effekt som styrmedel. Det är glädjande.
Men det som tillförs gröna näringar handlar åtminstone delvis om omfördelningar. Bland annat stryps satsningen Måltidslyftet, som skulle ge bättre mat till förskolebarn och till gamla på äldreboenden. Anslagen till Måltidslyftet får nu vara med och finansiera lånegarantierna till mjölkbönder.
Det må vara en högst rimlig omprioritering i en akut situation. Mjölkproduktionen är ju en ryggrad i landsbygdens näringsliv. Att branschen överlever stålbadet kan bli en garanti för bra svenska livsmedel i framtiden. Här bör också LRF Mjölk få en eloge för att man arbetat fram förslaget till lösning.
Att ersättningen för viltskador höjs är förstås ett steg åt rätt håll. Men medlen är småpengar i sammanhanget. I anslaget ingår också pengar till att förebygga skador. Enligt beräkningar skulle en dryg miljard räcka till att rovdjurssäkra hälften av landets fårhagar. Då förslår inte 38 miljoner, som förstärks med 10 miljoner i år och 20 miljoner kommande år, särskilt långt.
Mot landsbygden som helhet slår förstås höjningen av bensinskatten. Och höjningen av arbetsgivaravgifter för unga drabbar företagandet. Enligt LRFs beräkningar kommer den höjda skatten på ungas arbete att kosta de gröna näringarna 100 miljoner kronor. Regeringen ger - och tar.