Ratat godis blir djurens foder
I det tätbefolkade Nederländerna är ett cirkulärt jordbruk på gång. Och i det energitäta djurfodret hamnar godsaker som vi människor ha ratat, skriver Lena Johansson i veckans krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I somras besökte jag Nederländerna. Ett mycket intressant jordbruksland.
Det nederländska jordbruket är lite som humlan som inte borde kunna flyga. Det är ofattbart att ett så litet land, där dessutom mer än en fjärdedel av markytan ligger under havsnivån, kan vara världens näst största livsmedelsexportör. 75 procent av alla livsmedel som produceras i landet går på export. Bara USAs livsmedelsexport är större.
I dag behöver knappast någon i Nederländerna svälta, men annat var det under andra världskriget. Därför beslöt politikerna i slutet av 1940-talet att svälten skulle utrotas. Man satsade på jordbruket för att kunna föda sitt eget folk, och blev så produktiva och effektiva att det räcker till långt fler än så.
Redan efter första världskriget ansåg sig holländarna dock behöva större landyta. Havsbotten vallades in med så kallade poldrar och när salthalten i marken sjunkit så mycket att den gick att odla upp delades den ut till intresserade odlare. I dag är den bördiga marken innanför poldrarna en viktig del av Nederländernas jordbruk.
Trots det är ett litet och tättbefolkat land, något större än Småland. De flesta jordbruk ligger nära en tätort och konkurrensen om marken är stor. När nya bostadsområden byggs försvinner ofta bördig jordbruksmark.
Grisbonden Roland van Asten, som blivit av med en av sina gårdar till kommunens byggnadsprojekt, är kritisk.
– Problemet är att för varje hektar de bygger bostäder på behövs ytterligare 2-3 hektar för de boendes rekreation, konstaterar han.
I konkurrensen om landytan får korna gå till sjöss och odlingarna flyttar in i tomma kontor i städerna. Snart tas en flytande ladugård med plats för 40 kor, som ska producera 1000 liter mjölk om dagen, i bruk i Rotterdams hamn.
Men det högproduktiva, effektiva jordbruket tär på miljön och övergången till ett hållbart, cirkulärt lantbruk är på gång. Egentligen inget nytt, utan en återgång till hur vi levde för 100 år sedan, säger lantbruksuniversitetet Wageningens styrelseordförande, professor Louise O Fresco. Rester från jordbruket och livsmedelsindustrin återförs till jorden eller som djurfoder.
Företaget Nijsen/Granico gör ett energitätt foder av matsvinnet. När vi går runt i fabriken får man sig ändå en tankeställare. Synbart perfekt mat - belgiska chokladpraliner, svenskt skumgodis, bröd och glasstrutar - har kasserats. När vi människor är så kräsna är det tur att det kan återvinnas till djuren.
Lena Johansson,
politisk chefredaktör