Med sina 45 hektar är skogen i Karshult strax utanför Motala en av Östergötlands största sammanhängande ädellövskogar och en av de större riktiga ädellövskogarna i landet. Ädellövskogar är numera en extremt ovanlig naturtyp i Sverige, utom i Skåne, och de utgör ungefär 1 procent av den totala skogsmarksarealen.
Sett från åkrarna som omger skogen i Karshult ser den antagligen ut som en vägg av sly i de flestas ögon. Men när man väl lyckats ta sig igenom de snåriga brynen är det en ganska lättforcerad skog med slutet trädskikt och måttligt med underväxande buskar. En väl utvecklad ädellövskog som i stort sett passerat igenväxningsfasen. Sådana skogar är mycket sällsynta i Sverige i dag eftersom marken de normalt växer på oftast är uppodlad.
Några av de höga naturvärden som länsstyrelsen hittat i skogen i Karshult är att den har en del fuktiga och blöta partier, flertalet ovanliga djurarter och rödlistade mossar, lavar och andra växter som är förknippade med just slutna ädellövskogar. Och i Karshultsskogen är det inte eken ensam som dominerar utan även alm, ask är rikligt förekommande.
Inslag av gran finns men marken är sannolikt för bördig för att den ska riskera att ta över, säger Olle Jonsson på länsstyrelsen som arbetar med reservatsbildningen av Karshultsskogen. Det finns dock mindre ytor med planterad gran och den kommer sannolikt att avverkas, tillägger Olle.
Att just ta bort gran från lövskogsreservat är en vanlig åtgärd, berättar Jens Johannesson som jobbar med reservatsbildning på länsstyrelsen i Östergötland. En viktig anledning är att ädellövskog som är avvattnad genom dikning ofta gör det lättare för granen att växa in och ta över: