Rapsfrossande älgar orsakar gnagskador
När höstrapsen frodas i närliggande åkrar riskerar skogsägaren obehagliga överraskningar. Älgarna tycks vilja kompensera det stora intaget av den energirika födan med fiberrik bark.
Att älgar dras till rapsfält som flugor till en sockerbit är inget nytt. Det finns exempel på när över 20 älgar samtidigt har stått och betat i fält med den energirika oljeväxten.
Skogsägaren Jan-Gunnar Fredriksson i Örslösa utanför Lidköping har den här vintern haft höstraps som närmaste granne. Han visar bedrövad upp ett självföryngrat ekbestånd på 10-20 år utmed åkerkanten med barkgnagda stammar. I många fall är de rundgnagda. Björk och andra trädslag är däremot så gott som orörda.
– Jag får se vilka som lövar sig till våren. Men många av träden kommer att dö så jag får märka ut dem och ta ned dem nästa vinter, konstaterar Jan-Gunnar.
För 5–6 åren sedan var det också raps på samma åker och den gången var det unggranarna som drabbades. Angreppen orsakade rötskador som i dag syns tydligt på stammarna. Träden som klarade sig är dock försvagade och knäcks lättare när det blåser hårt.
Jan-Gunnar Fredriksson har funderat en del på sambandet mellan rapsfrossandet och gnagangreppen. Matts Rolander, skogskonsulent på Skogsstyrelsen, är inne på samma linje.
– Det finns en hypotes om att hjortdjur som får i sig mycket energirik fiberfattig föda måste kompensera det intaget för att få rätt blandning i vommen, säger Matts Rolander.
Teorin stöds av ett forskningsprojekt som Annika Felton på SLUs institution för sydsvensk skogsvetenskap genomförde för något år sedan. Älgar i hägn utfodrades med två varianter av pellets, den ena stärkelserik och den andra proteinrik. Dessutom hade de tillgång till fiberrik salix.
– När jag tog bort ena sortens pellets angrep de kvistarna till max och det spelade ingen roll vilken av sorterna som jag tog bort. Effekten blev densamma. När de fick båda sorterna av pellets åt älgarna däremot betydligt mindre av salixen, säger Annika Felton.
Hon menar att alla däggdjur kompenserar sig när de får fel proportioner på sin kost men att det märks extra tydligt på en idisslare.
Jan-Gunnar Fredriksson och hans granne ansökte om och beviljades skyddsjakt på en årskalv som också fälldes. Men färsk spillning och färska klövspår visar att det fortfarande rör sig mycket älg i området.
– Jag tror inte att skyddsjakten har någon långvarig avskräckande effekt. Älgkon är ofta tillbaka efter något dygn. Den viktigaste regulatorn är och förblir en anpassad avskjutning, säger Matts Rolander.