Rapporten sårar alla som bor på landet
Redan vid halvtidsrapporten presenterade Eva Rabinowicz sina mycket märkliga åsikter om hur landsbygdsprogrammet fungerat och nu kommer en slutrapport som innehåller samma felaktiga slutsatser.
Hennes utgångspunkter är givetvis akademiska och de bör de vara när en nationalekonom yttrar sig men det blir helt fel när det krockar med landsbygdens jordnära problem.
Investeringsstödet sågar Eva på ett sätt som sårar inte bara bönder utan oss som bor och verkar på landet. Redan vid halvtidsrapporten sa jag och flera med mig att utgångspunkten som hon använder inte stämmer med verkligheten.
Eva ”tror” att det alltid finns finansiering till goda och sunda affärsidéer. SHF tror det kan stämma i städer och större tätorter men på landsbygden gäller andra förutsättningar. Om det kan lånas 70 -80 procent av investeringen i tätort är detta helt omöjligt på landsbygden hur bra affärside det än är.
Det finns exempel där företagarna får sätta hela sin gård och alla tillgångar i pant för att finansiera en nyinvestering även när den är förutsättningen för företagets utveckling.
Vi kan se skillnaden tydligt vid bygget av ett eget hem. I stan kan man låna nästan upp till skorstenen. Vi som bor på landet får inte låna på samma villkor, nej då tittar man inte på byggets kostnad utan på fastighetstaxeringen och hos oss som bor på landet är det värdet bara en bråkdel av kostnaden för ett nybygge. Där skulle en statlig byggaranti bli ett effektivt sätt att öka landsbygdsbefolkningen.
Det finns mycket som går att göra bättre i landsbygdsprogrammet till nästa period som att förenkla reglerna så att det kan komma till användning utan att det behövs experter och akademiker för att få del av dessa för landsbygdens utveckling så viktiga EU-pengar.
undefined