– Det är märkligt, rådjuren tycks ha utvecklat något som gör att bakterierna inte delar sig. Ju längre en fästing har sugit blod på rådjuret desto färre bakterier har den, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, till Naturvårdsverket.
I samarbete med Naturvårdsverket undersöker ett team vid SLU sambandet mellan fästingar, fästingbundna sjukdomar och vilt.
Renar fästingar
I studien som ännu inte är färdig har det redan gjorts nya upptäckter.
– Rådjuren verkar helt inkompetenta för borrelia, de kan helt enkelt inte föra borrelia vidare. Och inte bara det – de tycks dessutom tvätta ur borrelia ur fästingen, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid SLU.
Studerar flera sjukdomar
Främst de fästingburna smittorna borrelia, TBE och anaplasma studeras. Provtagningar har gjorts på djur och fästingar på Bogesundslandet norr om Stockholm och vid Grimsö i Bergslagen.
Gnagare kan få skulden
Frågan om vem den verkliga borreliaspridaren är kvarstår, men Petter Kjellander tror att skulden kan falla på sorken.
– Jag kan tänka mig att när det är lite sork kommer borreliaförekomsten vara lägre, och högre under år med mycket sork, med viss eftersläpning eftersom fästingarna övervintrar, säger han.