Hon instruerar Åmotborna att sluta oroa sig och att barn och vuxna bör fortsätta med sina vanliga utomhusaktiviteter eftersom risken för att vargarna kommer närmare ökar om de ser färre människor ute. Hon menar uppenbarligen att Åmotborna själva bidrar till problemet och hon tycks inte närmare ha begrundat vilka följderna kan bli om vargarnas beteende inte stämmer med hennes teorier.
Vad vet du, Helene Lindahl, som inte John Linell känner till? Som WWF:s rovdjursexpert efterlyste han i artikeln The need for honesty in the face of inconvenient facts" ökad ärlighet hos miljörörelsen och slog fast att det finns otvetydiga bevis för att vargar dödat människor och ….."om vi förnekar att detta någonsin kan inträffa kommer det att orsaka total kollaps för vårt rykte och vår trovärdighet då angrepp oundvikligen kommer att ske".
Du, Helene Lindahl, säger att det framgår av länsstyrelsens beslut att det bara är rädsla och ingen faktisk ökad risk som begränsar aktiviteterna och därför bör jakten stoppas. Det är förbluffande att en tjänsteman i ansvarig ställning vågar göra ett sådant uttalande. Vad är det som övertygar dig om att vargarna i Åmot skiljer sig från sina artfränder?
Vilka konsekvenser är det som oroar dig om skyddsjakt beviljas på grund av människors rädsla?
Du måste nog precisera vilket som är vargens naturliga utbredningsområde, där människors rädsla inte räcker som skäl för skyddsjakt. Vilken sorts angrepp krävs inom detta område innan vargen får jagas? Och vilket är det politiska målet som du talar om?
Du påstår att människors rädsla ofta minskar när de vant sig vid vargar. I Åmot har enligt uppgift funnits vargrevir sedan 1989. Hur många år kan det tänkas ta innan Åmotborna vänjer sig?
Du har uppenbarligen lagt stor möda på att utreda juridiska detaljer. Märkligt att du inte under detta arbete funnit någon paragraf som säger att en statlig tjänsteman, i varje fall på skattefinansierad arbetstid, bör avstå från att formulera råd som strider mot både expertutlåtanden och skaderapporter och kan medföra livsfara för den som följer dem.
Och allt detta jobb har du lagt ned för att stoppa jakten på två exemplar av en djurart som enligt Artdatabanken numera bara är klassad som sårbar och som skaffar den mat de behöver utan vare sig juridiska eller moraliska överväganden.
undefined