Rabinowicz rapport ett inlägg i det politiska spelet
Frågan om landsbygdsprogrammets vara eller icke vara är på tapeten. Rabinowicz ifrågasätter samhällsnyttan med programmet.
Det är en slutsats som gör mig bekymrad. En sak är vi dock överens om: utvecklingen på landsbygden har inte varit tillfredsställande, det behövs en genomtänkt politik som kan förbättra och vända utvecklingen. Frågan är inte OM vi ska ha ett landsbygdsprogram – utan hur det ska komplettera nationella förutsättningar och hur det utformas bäst.
Rapportens slutsats är inte ny, utan framkom i halvtidsutvärderingen av LBP. Efter det har Jordbruksverket hanterat mycket av kritiken och kommit med en rad åtgärdsförbättringar. Det blir alltså att slå in öppna dörrar. Dessutom hade det varit gjort större nytta om den kommit innan EU-kommissionens förslag om nya CAP. Nu är möjligheterna att påverka EU-regelverket, som styr LBP, noll. Jag kan inte se rapporten som något annat än ett inlägg i det politiska spelet inför kommande budgetförhandlingar.
Rabinowicz hävdar att LBP är till för en väldigt liten bransch. Det är anmärkningsvärt att betrakta 71 000 företag som få. Företag som är en viktig bas om vi vill ha ett levande Sverige och som bidrar till att nya utvecklas. En mjölkbonde skapar till exempel fem ytterligare jobb, ofta i mindre service- och tjänsteföretag.
Rapporten ger intryck av att hela LBP skulle kunna göras om till ett allmänt landsbygdsstöd. Enligt gällande EU-regler är det omöjligt. I så fall skulle Sverige få tacka nej till LBP och konstruera ett program som sedan skulle godkännas av EU som statsstöd. Ett sådant förfarande skulle öka den svenska nettoavgiften till EU med ca 2 miljarder kronor per år. En synnerligen oklok politik.
Rapporten hävdar vidare att pengarna ”går direkt i bondens ficka”. Det finns ingen som helst statistik i rapporten som pekar mot detta. Tittar man i den officiella statistiken över jordbrukets sektorinkomst, den så kallade EEA-kalkylen, kan man heller inte spåra något nivålyft motsvarande 4-5 miljarder kronor per år för jordbrukets nettoinkomst sedan LBP: s införande.
I ESO-rapporten redovisas även underlag som visar att den så kallade självförsörjningsgraden för livsmedel i Sverige har minskat markant de senaste 10-15 åren. Att vända denna trend och öka odling och djurhållning, men framför allt att förbättra villkoren för företagande och boende på landsbygden är i absolut topp på min agenda för de kommande åren. Om vi kan skapa samsyn kring detta i Sverige, där såväl ESO-sekretariatet som Ewa Rabinowicz ingår, vore det glädjande.
undefined