Professor: Sverige behöver en helt ny skogspolitik
En förändrad Skogsvårdslag räcker inte för att nå samhällets alla skogsmål - istället behöver Sverige ett nationellt, tvärvetenskapligt, program för skogen.
Sten B. Nilsson, är internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike. Hans råd till Miljömålsberedningen tar avstamp i hur skogspolitik bedrivs i andra länder.
I en färsk rapport kokar han ner råden till att Sverige behöver ett nationellt skogsprogram, något som finns i länder som Kanada, Finland, Tyskland och Österrike. Programmen bestämmer hur skogens alla värden ska utnyttjas – uthålligt och integrerat.
– Vi är duktiga på att producera virke i Sverige, men när det gäller skogens övriga värden, främst de sociala, har vi halkat efter. Sverige är inte längre världsledande när det gäller skogspolitik. Och det måste vi vara om vi vill hävda oss i den internationella konkurrensen. Konsumenternas krav på hänsyn till miljö och sociala värden ökar hela tiden, säger Sten B. Nilsson.
Enligt Sten B. Nilsson ska innehållet i ett nationellt skogsprogram förhandlas fram mellan skogens alla intressenter i en bred samhällsdebatt. Men det ska ske inom ramen för den lagstadgade äganderätten.
– Det vore fel att rucka på äganderätten, som har urgamla traditioner i Sverige. Men jag är övertygad om att markägare kan justera sitt sätta att bruka skogen om argumenten för det läggs fram i dialogform, säger Sten B. Nilsson.
Ett nationellt skogsprogram föreslås bli en del i en ständigt pågående skogspolitiks process. I den processen måste skogsnäringen lyfta blicken från den egna sektorn till det övriga samhället och till omvärlden, anser Sten B. Nilsson:
– Attityden i skogsnäringen är att det är vi som styr världen, men det är ju världen som styr skogsnäringen. Med globaliseringen följer ett växande välstånd och därmed nya krav på näringen.
Han föreslår vidare att skogsbruket införlivas i ett tvärvetenskapligt koncept för den totala markanvändningen. Då håller det inte att begränsa perspektivet till det enskilda beståndet. Istället gäller det att sätta skogsbruket i ett landskapsperspektiv eftersom markanvändning inte känner några gränser, allt hänger ihop. Det innebär att större skogsbruksåtgärder bör föregås av en dialog med lokala intressenter.
– Jag har ingen färdig lösning på hur det ska gå till i praktiken, men älgförvaltningen skulle kunna vara en förebild, säger han.