Hur är det möjligt att det i ett demokratiskt samhälle, fått bli så att politikerna frånsäger sig ansvaret för frågor som är miljörelaterade . Vi ser ett tydligt mönster när det gäller tillämpning av regler och förordningar inom miljöområdet som berör jord, skog och vatten. Olika myndigheter får i princip tillämpa regelverken inom miljöområdet så att det gynnar och säkerställer den egna organisationens intressen.
Det enda krav som fram till nu ställs när den enskilde mister rådigheten över något man äger är att den personen har rätt till ersättning för intrånget. Däremot behövs ingen analys över om det finns någon nytta med intrånget ur ett samhällsperspektiv. Den enskilde har ingen möjlighet att få en opartisk prövning om intrånget är berättigat, där samhällets vinst ställs mot kränkningen av den enskildes rätt.
Oss veterligen har aldrig någon enskild fått rätt i domstol mot en myndighet som vill frånta den enskilde rådigheten över sin egendom. Varför finns det inte krav på ekonomisk analys av om samhället tjänar något på att det bildas fler reservat, biotopskydd, naturvårdsavtal, strandskydd, Natura 2000, fisktrappor, biotopskydd etcetera? Var finns avvägningen mot samhällets och den enskildes möjlighet att utvecklas till gagn för samhällsnyttan i form av välstånd?
Så gott som all den biologiska mångfald alla tycks värna om är ju ett resultat av mänsklig påverkan. Där drivkraften varit att förbättra levnadsvillkoren för sig själv och samhället.
Den påverkan har gett oss det välstånd som vi idag har samt den biologiska mångfald vi idag har. Vi efterlyser ett krav på att när ett intrång görs på rådigheten över enskild egendom, ska detta intrång prövas mot samhällsnyttan och en ekonomisk avvägning av nyttan av intrånget.
Vi blir rent mörkrädda när det nu diskuteras att talerätt ska ges till organisationer som aldrig behöver ta ansvar för sina åsikter, när det gäller till exempel avverkningar. Vi vill här påminna om FNs deklaration om Mänskliga rättigheter:
Artikel 1: Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.
2: Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom. Den här artikeln bryter Sverige ständigt mot när det gäller miljörelaterade områden, kontra den enskildes rätt att äga, förfoga, nyttja och bruka sin egendom. Enligt vårt sätt att se är det i de flesta fall enbart godtyckliga skäl när miljön är orsak till intrång. Någon avvägning av nyttan för samhället görs aldrig.
undefined
undefined