Politiker - dags för långsiktiga regler om biobränsle från skog

Varför behandlas inte alla biodrivmedel likvärdigt gällande beskattning? Varför främjar regeringen skattevägen bara biodrivmedel som bara går att producera i mycket begränsad mängd?

Varför finns inga långsiktiga spelregler som gör det möjligt att investera i storskalig produktion av biodrivmedel från skogsråvara? Mycket relevanta frågor som ställs i debattartikel i Skogsland av Lena Eriksson Sonebrink.

Ska samhället bli fossiloberoende måste riksdag och regering ta sitt ansvar, genom att ange långsiktiga spelregler för marknaden. Politikerna ägnar sig åt att ödsla pengar och tid på riktade stöd i form av fullständig skattebefrielse av vissa biodrivmedel med mycket marginell potential och på forskning om välkänd teknik som redan finns kommersiellt tillgänglig hos en handfull leverantörer i världen.

Givetvis vill en investerare veta de politiska förutsättningarna på flera års sikt. Får marknaden denna information är investerarna troligen betydligt bättre än politikerna på att bedöma vad som är värt att kommersiellt satsa på. Just nu verkar det finnas goda möjligheter att få in pengar via börsen, men det kan gå flera år mellan dessa tillfällen. Lämplig träråvara finns i överflöd. För närvarande finns även på många ställen i landet ett överskott på barrmassaved som är en lätthanterlig råvara för en metanolfabrik.

Samhället har på intet sätt uppmuntrat företag som försöker etablera kommersiell produktion av biodrivmedel i Sverige. Regeringen kunde exempelvis ge direktiv till statliga bolag, som Vattenfall att investera i biodrivmedelsprojekt som VärmlandsMetanol i Hagfors. Mer kreativt än att satsa på kol och gas i Tyskland. Men istället har Luleå tekniska universitet nyligen fått 500 miljoner för att forska om förgasningsteknik! Redan på 1970-1980-talen sysslade Studsvik (jag var själv där) och Vattenfall med förgasningsteknik i Sverige. Eon byggde en försöksanläggning som förgasade skogsråvara för elproduktion i Värnamo som fungerade, men den lades i malpåse då produktionen ej var lönsam.

De flesta initierade är överens om:

· att flytande bränsle under lång tid kommer att dominera drivmedelsmarknaden.

· att dagens 4 miljoner bensinbilar kommer att rulla 10-15 år.

· att logistik finns i form av mackar och distributionssystem.

· att förgasningstekniken är den mest effektiva produktionsmetoden.

· att metanol och DME är de bästa produkterna.

· att råvaran finns i skogen.

Trots detta införde man glatt etanolpumplagen, trots att vi inte har råvara att producera några större mängder inhemsk etanol. Risken är att man begår samma misstag med biogasen. Biogasen är ypperlig för att lösa ett avfallsproblem och att sluta kretsloppet, men det behövs ouppnåeliga mängder för att ensamt kunna ersätta dagens fossila drivmedel.

Sverige kan bli oberoende av rysk olja och gas och få en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, om regeringen omgående ger långsiktiga spelregler för investerarna. Råvara finns och teknik finns. Varför tar inte ni politiker ert ansvar?

undefined