Politiken förutsätter att skogsägaren tar eget ansvar

Skogspolitiken utgår mycket riktigt som Johan af Petersens påpekar från att varje skogsägare, utifrån målsättningen med sitt brukande, får besluta om avvägningarna mellan produktion och miljö. Men skogspolitiken förutsätter också att skogsägare tar ett stort eget ansvar.

Det ansvaret innebär, då olika skogsägare har olika målsättningar med sitt brukande, att det är tillåtet att göra olika bedömningar utifrån sin egen målsättning - så länge som man håller sig inom ramen för lagstiftningen.

De flesta skogsägare har i dagsläget certifierat sitt skogsbruk för att tydliggöra vilka hänsyn denna är beredd att ta. Inom ramen för certifieringssystemen har dessa skogsägare åtagit sig att inte avverka nyckelbiotoper. Det tycker vi på Skogsstyrelsen är bra.

Nyckelbiotoperna kan sägas vara de mest värdefulla områdena ur ett nationellt perspektiv och bör därför i de flesta fall lämnas orörda. Däremot är de i formell mening inte förbjudna att avverka. Vi tycker att det är mycket beklagligt när nyckelbiotoper avverkas, men skogsägaren begår inget lagbrott. Men, eftersom skogspolitiken bygger på frihet under ansvar förutsätts att skogsägare tar sitt ansvar och inte avverkar nyckelbiotoper. I många fall kan Skogsstyrelsen träffa naturvårdsavtal med skogsägaren eller bilda ett biotopskydd. Samtidigt måste vi också förhålla oss till att resurserna för att skydda skog är begränsade och vi behöver därför prioritera det som anses vara mest skyddsvärt. Skogspolitiken ställer också krav på att skogsägare såväl känner till vilken lagstiftning som gäller, som att de förstår hur politiken fungerar. Ibland kan det tyckas svårt. Vi hjälper gärna till med att förklara. I höst kommer vi att, tillsammans med skogsbruket, börja implementera de målbilder för god miljöhänsyn som skogssektorn tillsammans har tagit fram.

Vår förhoppning är att målbilderna ska underlätta för skogsbruket att balansera mellan produktions- och miljömål och bidra till färre konflikter i skogen.

undefined