Skogsplantor med en viss genetik är mer motståndskraftiga mot snytbaggar än plantor med andra genetiska variationer. Det visar ny forskning. Genom att välja rätt typ av plantor skulle det kunna vara möjligt att minska plantdödligheten med upp till 20 procent.
Resultat från två fältförsök visar att det finns tydliga genetiska variationer i hur mycket plantorna skadas av snytbaggar. Baggarna orsakar stora skador för svenskt skogsbruk genom att gnaga av barken på nyplanterade barrträdsplantor.
Plantorna är oftast förädlat material där man har gjort urval i flera omgångar för att träden ska ha bra anlag för tillväxt. Försöken som forskare från SLU, Umeå universitet, Skogforsk och det spanska forskningscentrat MGB-CSIC har arbetat med visar att plantor med olika genetiska variationer tålde snytbaggeangrepp på olika sätt.
I försöken har man planterat ett stort antal plantor som kommer från olika halvsyskonfamiljer, där frön kommer från ett moderträd men pollen från olika fäder. Två olika försök med två års mellanrum har gjorts, och vid båda fältförsöken stämde resultaten överens.
Det visade sig att plantorna hade en måttligt stor men ändå tydlig genetisk variation i resistens mot snytbagge.
Det skulle gå att utnyttja den genetiska motståndskraften, anser forskarna. Man skulle till exempel kunna utesluta de mer mottagliga familjerna ur förädlingsprogrammet, eller att satsa på de mer resistenta plantorna när man anser att risken för snytbaggeangrepp är stor.
Med hjälp av sådana strategier skulle plantdödligheten kunna minskas med 10-20 procent, skriver SLU i ett pressmeddelande.
Studien är publicerad i Tree Genetics and Genomes.
