Pesten slog hårt mot svenska lantbruket
Digerdödens på 1350-talet skapade en djup kris även i bördiga jordbruksmarker som på vissa ställen varade i 300 år, enligt en ny avhandling från SLU.
Runt en tredjedel av befolkningen dog när digerdöden slog mot Europa. Och i Sverige ledde sjukdomsutbrottet också till en omfattande kris för lantbruket. Även de bördiga jordbruksområdena drabbades av en lång och djup kris. Det framgår i en ny avhandling vid SLU, enligt
– Det är svårt för oss i dag att förstå omfattningen av krisen under senmedeltiden och hur hårt människor drabbades, säger Olof Karsvall, forskaren bakom avhandlingen, till radion.
Hela byar lämnades öde
Från digerdödens intåg i Sverige på 1350-talet lämnades successivt gårdar och ibland hela byar öde. I många fall började inte jordarna i närheten brukas igen förrän på 1600-talet.
I vissa fall användes alltså inte jordbruksmark under bortåt 300 år på grund av sjukdomens effekter.
Nedgång in på 1600-talet
– Det är tydligt att digerdöden fick långtgående konsekvenser även i bördiga slättbygdsområden i Mellansverige, där man borde ha det väldigt gott ställt. Den här nedgången i landskapet syns ända in på 1500- och 1600-talet, säger Olof Karsvall till Vetenskapsradion.
Avhandlingen ”Utjordar och ödegårdar” går att hitta på