Förslaget om att avskaffa bolagsförbudslagen som också innebär ett avskaffande av jordförvärvslagen kan knappast ses som något som skulle gynna vare sig landsbygd eller lantbruk. Inte heller något som skulle tillföra kapital för att få en bättre landsbygdsutveckling. Ett nytt Baggböleri i modern tappning skulle enligt min mening bara gynna de kapitalstarka skogsbolagen med accelererande avfolkning och utarmning av landsbygden som följd. Bolagsförbudslagen tillkom för att förhindra att bolag med gott om pengar kunde lägga under sig lantbruksfastigheter och spekulera i jord och skog. Det långsiktiga förvaltandet skulle försvaras till förmån för självägande bönder. Det finns dessutom anledning att se mer positivt än Göran Persson då det gäller lantbrukets och skogsbrukets framtid, inte minst med tanke på vad som kommer att fordras i form av omställning och alternativ för att klara de förändringar vilka är helt nödvändiga för att lösa klimatfrågan i alla dess delar.
De går dock inte att lösa utan ett samspel mellan näring och samhälle, och fordrar långsiktiga politiska beslut och större engagemang från näringen själv då det gäller alternativ användning av skogsråvara. Jag tror alla inom branschen inser att det inte håller för framtiden att fortsätta tro enbart på att "koka och såga". Från samhällets sida krävs ökade insatser på forskningens område, tillgängligt riskkapital då det gäller entreprenörskap och långsiktiga spelregler för att ge trygghet i starten för dem som vill pröva någonting nytt.
Här räcker det inte med projekt som Skogsriket, vilket har en finansiering som på intet sätt motsvarar de förväntningar man söker skapa.
Ett annat exempel är det ynkliga samhällsengagemanget då det gäller biogasen. Bristen på långsiktiga spelregler förhindrar en möjlig och nödvändig expansion även här.
För jordbruket i skogs- och mellanbygder där det öppna landskapet finns är situationen utomordentligt svår. Mjölkproduktionen minskar i snabb takt på grund av vikande lönsamhet och förutsättningar för köttproduktion är mer eller mindre obefintliga. Själv hade jag hoppats på att regeringens budget skulle ha bidragit i positiv riktning. Tyvärr fanns mycket lite att hämta här. Regeringen måste inse att det krävs ett utvidgat produktionsanknutet LFA-stöd om inte jordbruket i dessa områden skall utplånas. Att påstå att inte detta är möjligt är rent nonsens. Kanske är det så att regeringen bara vill ha jordbruk i slättbygderna och därför lämnar skogs- och mellanbygderna åt sitt öde.
Att enskilt skogs- och jordbruk måste ges bättre förutsättningar kan staten bidra med genom förstärkningar i form av skogsmark via statligt ägda Sveaskog. Till grund för Sveaskogs bildande låg en bred uppgörelse i riksdagen om att man skulle bjuda ut skogar för att förstärka enskilt jord- och skogsbruk. Nu har regeringen tydligen ändrat på detta. Numera bjuds fastigheter ut i stora block och till vilken köpare som helst. Här handlar det inte längre om att bidra till att ge bofasta möjlighet att stanna kvar och förstärka sina företag och därmed bidra till en bättre samhällsstruktur. Svenska folkets skogar blir istället spekulationsobjekt för jaktsugna storstadsbor med gott om pengar. Här borde regeringen se till att syftet med bolagets försäljningar fullföljs på ett sådant sätt att dessa lever upp till riksdagens beslut.
Till sist vill jag återkomma till Baggböleriets historia och nämna byn Skyttmon i Jämtland. Där sålde inte bönderna till bolagen, man behöll sina skogar. Det är historia visst, men i generationer där har det visat sig hur klokt det var. Slå vakt om det enskilda skogsbruket och se till att samhället utifrån det framtidsvärde som skogen har, ställer resurser till förfogande för att utveckla skogens gröna guld.
undefined