Fälthackar hör till jordbrukets grovjobbare. Det handlar om vassa knivar och så kilowatt, kilowatt och åter kilowatt. Men nu håller även dessa bestar på att bli smarta, konstaterar Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
En gång var exakthacker enbart brutala. De var stora, grova och fordrade jordbrukets största traktorer som kraftkälla. Länge dränkte hackens grönmasseflöde totalt plansilopackarnas förmåga. Nu har hackarna blivit så stora att de flyger över regelverket för avgasrening, som ju toppar vid 560 kW (762 hk).
Men jättarna har blivit smartare, en surfplatta tämjer nu bestens våldsamma krafter. Sensorer mäter grödans färg och justerar hackelselängden, med bildanalys avlastas hack- och traktorförarna ett stort stressmoment. I maskinen övervakar sensorer automatiskt lagerslitage och motstålets justering.
På sikt innebär NIR-mätarna ännu större framsteg. Som ett trollspö plockar de näringsinnehåll och vattenhalt ur den framrusanden hackelsen. Redan innan förstaskörden är helt bärgad kan lantbrukaren på goda grunder skatta vinterns foderbehov.
DLG:s maskinprovningar testade redan för 5-6 år sedan torrsubstansmätningen hos NIR-mätarer på Claas, Krones och John Deeres exakthackar. Mätningarna avvek mindre än 2 procent, de flesta under en procent. Idag NIR-mäter apparaterna även näringsinnehållet.
Men hur ska en dieselbest på 800 kW och 22 ton få eldrift utan sladd? Batteripacket till en sådan maskin packar väl marken till den grad att skördemaskiner som den själv blir onödiga? Här dröjer det nog ett tag innan det finns andra fossilfria alternativ än HVO.
