undefined
För några dagar sen deltog jag som moderator i en hearing med bohuslänska riksdagsledamöter. Ämnet var svenskt jordbruk nu och i framtiden. Arrangör var Bokenäsets LRF–avdelning.
Det blev en bra debatt och många ställningstaganden gjordes som jag ser som ett resultat av LRF: s påverkansarbete. Partierna var överens om att frågan om livsmedelsberedskap måste tillföras i det utredningsarbete som pågår i avsikt att föreslå en livsmedelsstrategi. Bättre upphandlingsregler annonserades av regeringsföreträdare vilket bör leda till att dubbelmoralen kring upphandling av livsmedel till offentlig sektor ej skall råda i fortsättningen. Nu ska svensk mat vara förstahandsalternativet.
Alla var överens om att långsiktighet i större utsträckning måste prägla de beslut som utgör ramverk för biobränsletillverkning, så att lantbruket kan spela en avgörande roll då det gäller klimatfrågans lösning.
Partierna redogjorde också för sina prioriteringar då det gäller statsbudgeten.
Socialdemokraterna som regeringsparti redogjorde för vad regeringen gjort och föreslagit i budgeten och kristdemokraterna presenterade sitt heltäckande budgetförslag toppat med ett ko- stöd på 1000 kronor/ko och år. Övriga presenterade mer en övergripande syn på jordbrukets situation.
En sak var man ense om från alla håll: Svenska mjölkbönder måste få akut hjälp och på frågan om man trodde att svenska mjölkbönder kunde producera mjölk långsiktigt till världsmarknadspris var svaret samfällt nej.
En deltagare berättade om ett besök i Nya Zeeland där man har helt andra förutsättningar än vi. Dem ska vi inte konkurrera med, var dennes kommentar. Att det var priset på mjölkpulver i Nya Zeeland som ligger till grund för betalningen till 70 procent av svenska mjölkbönder vilka levererar till Arla tror jag inte den annars kunniga panelen var medveten om.
Då man funderar på vad de åtgärder som nu vidtas och föreslås från politiskt håll ger räcker det på inga villkor till att lösa mjölkböndernas dilemma, här måste LRF fortsätta sitt påverkansarbete.
Man måste helt enkelt lägga mer fokus på marknaden, inte minst när konsumenterna numera är villiga att betala ett högre pris för att garantera tillgång till svenska mejeriprodukter. Avräkningspriserna måste upp åtminstone en krona i ett första steg och här är det Arla som bromsar.
Man vill inte delta i hanteringen eller acceptera de 100 miljoner kronor till mjölkbönderna vilka är resultatet av LRF:s förhandlingar med ICA samtidigt som Axfood beslutat betala en krona upp på Garant-mjölken.
Svenska Arla-leverantörers önskan om tilläggsbetalning för svenska mervärden (samma mervärden som konsumenterna säger sig vilja betala för) har också den avvisats.
Det stämmer inte med Arlas strategi som går ut på att konkurrera med nyzeeländskt mjölkpulver till världsmarknadspris. Den strategin kommer inte att lämna någonting annat än ett fåtal industriliknande mjölkgårdar kvar i våra slättbygder. Skogs- och mellanbygdernas jordbruk försvinner.
Då detta skrivs nås jag av Arla Sveriges VD: s avbön. Patetiskt tycker jag. Han visar på en åtgärdsplan som kommer att ge Arlas leverantörer 100 miljoner kronor någon gång i framtiden. Utskickad syndabock skulle jag kalla det. Det är väl dags nu efter att vederbörande tidigare fördubblat lönen och fått en av föreningens högsta bonusar.
För Arla medlemmar hade en avbön från Åke Hantoft varit på sin plats, där han erkänt att Arlas strategi lett fel och att Arla ändrar sitt betalningssystem till fördel för svenska bönder.
Det går rykten om att en fortsatt nedläggning av ysterier planeras. Det är min förhoppning att den granskning som nu görs av konkurrensverket avseende Arlas dominans och hur den felaktiga strategin negativt påverkar svensk landsbygds utveckling istället ser till att ysterikapaciteten ej tillåts minska ytterligare. Den behöver enligt min uppfattning ökas för att minska pulverproduktion och få bort lågprisimporten.
Dags för Arlas medlemmar att agera?
undefined
undefined