Överraskande ministerval bådar gott

Valet av ny landsbygdsminister blev en överraskning. Namnet Sven-Erik Bucht har inte förekommit i förhandsspekulationerna.

Han har blott fyra år i riksdagen bakom sig och har där inte sysslat med jordbrukspolitik utan varit ledamot i finansutskottet. Men mycket talar för att det är en person med engagemang för landsbygden som nu har tillträtt.

Norrbottningen Sven-Erik Bucht framstår som en jordnära och resultatinriktad politiker. Så här presenterar han sig på socialdemokraternas webbplats:

"Samhällsbygge har präglat mitt liv där övertygelsen att framtid skapas i mötet mellan olika människor. I centrum står tillväxt och jobb, inte minst våra basindustrier och de tjänster som följer av dessa."

På den egna Facebook-sidan återkommer Sven-Erik Bucht ofta till frågorna kring landsbygden och de gröna näringarna. "Utan mular och klövar ingen levande landsbygd", skriver han exempelvis efter en dag med besök på gårdar. Och en kombattant på den norrbottniska hemmaarenan ger det här omdömet: "Han förstår värdet av produktion, fast han skäller som en finnspets i debatterna."

Det finns nog hopp om att jordbruket, skogen och landsbygden fått en minister som är beredd att lyssna till de gröna näringarna.

Positivt i regeringsförklaringen är att en livsmedelsstrategi ska tas fram, med målet att öka produktionen. Regeringen vill stödja "ekologisk och svensk matkonsumtion".

Annat kan däremot oroa. Vad betyder det att landsbygdsfrågorna flyttar in i näringsdepartementet efter nyår? Det kanske kan bli bra, nog skulle jord- och skogsbruk kunna hävda sig som näringar bland andra.

Mer irriterande är orden om att tillsynen av djurskyddet ska förstärkas. Till vilken nytta? De bönder som sköter sina djur - vilket den stora majoriteten gör - behöver inte mer tillsyn. I stället är behovet av minskat regelkrångel akut.

Och hur kommer nya miljöministern Åsa Romson att agera? Ska hon sträva efter att riva upp riksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken? Här kan det vara en tröst att regeringen saknar majoritet i riksdagen. De kontroversiella besluten blir helt enkelt svåra att förankra.