”För över 1 procent av all skog till viltåker”
Viltförvaltaren Carl Pfeiff har mutat in en ny och det som i framtiden kanske kan bli en blomstrande nisch för Skogssällskapet; viltbruk integrerat i skogsbruket.
När Carl 2008 anställdes som viltförvaltare på Skogsällskapet var det med uppdraget att hjälpa skogsägare att integrera viltvården i sitt eget skogsbruk. Nu jobbar han och flera kollegor heltid med detta och man har i dagsläget ett flertal kunder.
– Det går bättre än förväntat. Det är ett jättestort tryck och vi märker att intresset bland markägare ökar, berättar Carl Pfeiff.
– När man utarbetar en intergrerad vilt- och skogsbruksplan är det viktigt att man har en klar målbild utifrån markägarens mål och intentioner. Vid ett första möte med kunden diskuterar vi oss fram till hans behov och önskemål. Det första vi gör är att jag och en kollega åker ut på fastigheten och tittar och lämnar ett förslag på både anpassad skogssötsel, större och mindre förändringar i markanvändningen. Vi tittar bland annat på var det finns möjliga våtmarker,viltåkrar, bestånd som är lämpade för anpassad skogsskötsel med mera, förklarar Carl.
För att åtgärdena för klövviltet skall få effekt krävs det relativt stora arealer. Då kan samarbete över ägogränserna vara en framkomlig väg, påpekar Carl. Ett sådant exempel är att avsätta ett lämpligt antal hektar viltåkrar som ligger i eller i anslutning till skogsmark, och att så viltåkrarna före de arealer som lantbrukaren ska skörda.
– Då kommer vildsvinen med stor sannolikhet hålla sig borta från lantbrukarens åkrar och i stället gå och böka på dom åkrar som är avsatta för ändamålet.
Och för lantbrukaren finns flera fördelar:
– Han drar viltet från sina grödor, han får körtimmar på sina maskiner och han får bättre kommunikation med jägarna.
– Med dagens EU bidrag är detta oftast en bra affär för både markägare,jägare och lantbrukare.
Men det gäller att göra viltvården så rationell som möjligt. Viltåkrarna bör inte bli för små (1 hektar eller större) och det gäller att ha bra körvägar för dagens jordbruksmaskiner:
– Det är kanske inte så bra om viltåkern är 3 meter bred och 1 kilometer lång. Det bör vara så brett att man enkelt kan vända med en traktor med en harv.
Men hur mycket mark bör skogsägaren sätta av för viltfoderproduktion för att det ska ha någon effekt? En procent av den produktiva skogsmarken, anser Carl.
– Oftast går det att hitta lämpliga objekt som kanske inte har den bästa skogsproduktionen.
Egentligen borde varje skogsägare ha viltvården integrerad i sin skogsbruksplan, tycker Carl. Det görs i dag många så kallade viltbruksplaner. Problemet är att de inte integreras i skogsbruket, säger Carl:
– Jag har sett så många fina viltbruksplaner som hamnat i byrålådan efter ett kort tag. Varför blir det så? Jo, det är inga levande dokument. Viltbruksplanen blir ofta värdelös om man inte integrerar den i sin skogsbruksplan.
Carls råd är att göra en viltbruksplan som löper på fem år i taget.