– Så här ser skogen ut då den inte är betad, säger Per Östlund och sträcker på sig lite extra när han står vid sina resliga furor som han skyddat i tolv år.
15 år har gått sedan Per Östlund planterade tall på det drygt tre hektar stora området vid Gränsfors i norra Hälsingland. Efter drygt två år beslöt han sig för att som ett experiment hägna in två hektar.
– Jag hade sett i tidningen Land att någon skogsägare i södra Sverige gjort så här och ville prova det själv. Det var redan betesskador på en del småplantor och visst misstänkte jag att ett hägn kunde få stor betydelse. Men att det skulle bli sådan enorm skillnad kunde jag inte drömma om.
Per Östlund pekar upp mot de höga tallarna innanför hägnet. Han har röjt försiktigt men nu står tallarna tätt, raka och utan gnag på grenar och stammar.
– De har lite grov kvist men visst ser det fantastiskt ut. Antalet har också fyllts på med frö från några fröträd och från omgivningen. Det dröjer inte så många år innan det är dags för en förstagallring. Eftersom älgen inte skadat många tallar får jag chansen att göra bästa möjliga val för en kvalitetsskog, konstaterar han.
Vi går vidare i den täta ungskogen och kommer ut till den del av planteringen som han inte hägnade in. Här står bara ett fåtal tallar, men desto fler björkar och granar som blåst in som frön.
– Det är visserligen lite sämre mark här men jag planterade även här, men de plantorna ser man inte mycket av och de som finns har alla betesskador. För att åtminstone få några tallar kvar har jag satt frystejp på toppskotten, också ett tips från Skogsland, och det har minskat skadorna. Älgen tycks inte gilla frystejp men man får tejpa på varje år, säger Per Östlund, som jobbade som skogskonsulent på skogsvårdsstyrelsen innan pensionen.