Ett exempel på detta är att kommissionens utkast till CAP-förslag avviker från den tidigare inslagna vägen att stärka miljö- och landsbygdsprogrammet på bekostnad av inkomststöden. De senaste reformomgångarna har inneburit en tvingande så kallad modulering, en obligatorisk flytt av pengar från inkomststöden till landsbygdsutveckling. Nu tycks man nöja sig med att ge medlemsländerna en möjlighet att frivilligt flytta ynka fem procent. Dessutom blir det tillåtet för vissa länder, till exempel Sverige, att göra tvärtom.
Att inte längre förstärka landsbygdsutveckling genom mer resurser kan inte tolkas som något annat än att kommissionen är mån om att inkomststöden skall vara kvar. Denna bild förstärks av en annan central del av reformförslaget, den så kallade förgröningen. Kommissionen föreslår att lantbruket måste uppfylla ytterligare miljökrav för att få inkomststöd. Men det vore bättre om inkomststöden togs bort och pengarna istället gick till sådant som samhället efterfrågar: ersätta natur- och kulturvärden och bättre djuromsorg.
Det är dessutom konstigt att kommissionen verkar föreslå att göra skillnad på små och stora lantbruk. Små lantbruk skall inte behöva efterleva de gröna kraven enligt ovan utan bara få en klumpsumma som stöd. Det känns som ett otidsenligt förslag. Visst finns det skäl att stötta småbrukarna men om ett lantbruk gynnar eller skadar miljön beror inte främst på storleken utan på brukningsmetoderna.
Ytterligare ett hot mot naturvården skulle förslaget till definition av aktiv lantbrukare kunna vara. Utkastet säger att när man räknat bort alla CAP-subventioner skall minst fem procent av företagets inkomster komma från jordbruksverksamhet. Ett rimligt krav vid första anblicken. Men hur påverkar det lantbrukare som enbart bedriver natur- och kulturvård, som till exempel skötsel av betesmarker och ängar? Är man inte en aktiv lantbrukare då trots att man skapar det värdefulla odlingslandskap som utöver att vara centralt för biologisk mångfald och ekosystemtjänster ligger till grund för en växande turist- och besöksnäring.
Nu måste alla krafter till för ett bättre förslag. Den 12 oktober läggs lagförslaget och sedan har medlemsländerna på sig till 2013 att komma överens om en ny gemensam jordbrukspolitik.
undefined
undefined