I radioprogrammet Filosofiska rummet diskuterades strax före jul om det är moraliskt rätt att äta kött. Det är det inte enligt sociologen Tobias Linné och journalisten och tidigare miljöpartisten Jeanette Thelander, båda övertygade veganer. Och inte ens argumenten att djuren behövs för att bibehålla en levande landsbygd och öppna landskap bet på dem.
Nej, det går väl att betala för djuren utan att gå vägen över slakthuset, tyckte Jeanette Thelander och Tobias Linné instämde:
- Om nu det här med levande landsbygd är viktigt så betyder det inte att vi måste döda djuren, sa han.
Man häpnar. Till all lycka har medieutbudet under de gångna helgerna bjudits på motvikt till verklighetsfrånvända teorier. På nyårsdagen visade SvT Anette Lykke Lundbergs vackra och lågmälda film ”Mandelblom, kattfot och blå viol”. Här serveras inte löst tyckande utan handfast kunskap. Vi får möta en köttbonde och en mjölkbonde, vilkas boskap betar naturbetesmarker i Västergötland.
Och i södra Småland vårdar Sven G Nilsson, professor i zooekologi, en slåtteräng vid sitt föräldrahem. Där frodas numera sällsynta växter som klockgentiana och slåttergubbe, en mångfald av fjärilar och andra insekter och professorn förklarar de ekologiska sambanden. Han beskriver målande slåttersandbiets beroende av sommarfibblan för sin existens, men då sommarfibblan dör ut när slåtterängar och hagar vuxit igen försvinner också det lilla biet. Och mångfalden av arter har en stor betydelse inte bara för vår skönhetsupplevelse, påpekar han:
- Artrikedom ger stabilitet i naturen.
Vi lär förstås inte kunna vrida klockan tillbaka, och återgå till ängsslåtter i större skala. Men även de betande djuren är viktiga för att många av ängens hotade arter ska överleva. Det sker på ogödslade naturbeten där betestrycket är måttligt.
Men allt har ett pris, betande kor och får bygger självklart på att djuren också slaktas. För vem skulle betala vad det kostar att djur hålls på markerna tills de självdör? Vilka bönder skulle svara för skötseln? De frågorna slapp tänkarna i radions Filosofiska rummet alltför lättvindigt undan.