För många var bara det faktum att seminariet "Öka nettot" kom till stånd i slutet av februari på Flämslätt utanför Skara en framgång. Potatisbranschen är spretig och inte alltid överens.
– Det har flera historiska skäl som bottnar i att potatis odlas i hela landet och att förutsättningarna varierar. Därför har man löst det på olika sätt i olika områden, säger Anders Nilsson, ordförande i GRO Potatis.
GRO Potatis är en ren odlarorganisation utan affärsverksamhet med cirka 400 medlemmar. Potentialen att växa finns; GRO sorterar under LRF där uppskattningsvis nio av tio potatisodlare är medlemmar.
Sedan finns det lokala föreningar varav Skånes Potatisodlarförening är den starkaste. Föreningen äger förmedlingsbolaget Skånepotatis som är en stark aktör i södra Sverige och som helst vill sköta sig själv.
Utöver föreningarna finns stiftelseägda Svensk Potatis som är en branschorganisation för att främja och marknadsföra potatisen. Verksamheten finansieras av 62 packerier och deras odlare. Totalt räknar man att det finns 700–800 packerier i landet men i många fall handlar det om odlare med egna maskiner.
Ombedda att själva beskriva den rådande situationen kom seminariedeltagarna med ord som "rörig", "konkurrens", "splittring" och "Vilda Västern".
– Skulle jag få önska mig något så vore det ett "Potatisens hus" där allt samlas under ett tak, säger Bruno Bergmar från Bjälbo Trädgård utanför Skänninge.
"Berg- och dalbana" är också något som kännetecknar branschen. 2010 tappade odlarna en krona per kilo när priset dök till 1:50 men 2012 var det tillbaka på 2:50.