Det har förstås förekommit övertoner. Forskarna Holger Kirchman med flera tog kanske i onödigt mycket när de förutspådde katastrof och svält om ekologiskt skulle bli förhärskande odlingsmetod. Men ofta får man ta i om man ska väcka debatt. Och trots allt har nog diskussionen varit nyttig. Den har rensat luften och låtit åsikter nå ytan och brytas mot varann.
Det som har uttalats är nämligen sådant som sagts man och man emellan bland lantbrukare. Bland konventionella bönder framhålls ofta avigsidorna med eko-lantbruket. Övertygade ekologer riktar i sin tur gärna kritik mot konventionella kolleger.
Polariseringen är förstås olycklig, verkligheten är inte svartvit. Det finns konventionella bönder som jobbar mycket aktivt för att minska sin miljöpåverkan. Ett exempel är Fossilfria lantbruk, som tidningen Lantmannen berättar om i sitt senaste nummer. De tre samverkande gårdarna i Östergötland har ersatt all fossil energi i driften. Det som återstår för dem är att bli mindre beroende av handelsgödseln. Ett annat exempel är tomatodlingen Ingelstorps trädgård, mottagare av LRF:s och McDonald´s hållbarhetspris. Odlingen är klimatcertifierad enligt Svenskt Sigill och bekämpningen i växthusen sker med biologiska metoder. Sådant borde inge respekt i alla läger.
Det ekologiska lantbrukets hämsko är tillgången på växtnäring, så länge vi inte kan sluta kretsloppet mellan land och stad och sprida rötslam på åkern. Det konventionella lantbruket blir sårbart i sitt importberoende, genom användningen av handelsgödsel och av soja i djurfodret.
När de största svallvågorna nu har lagt sig finns möjlighet till en mer sansad debatt. Hur ska man möta framtidens utmaningar, oavsett odlingsmodell? Allt finns att vinna på en debatt utan konstlade motsättningar.