Oacceptabla kostnader för bosättningar

När staten tar sig rätten att begränsa ägares rådighet över mark och överlåter dessa rättigheter till allmänheten uppstår det som kallas för allmänningens dilemma eller allmänningens tragedi, det senare en mer passande benämning i det här fallet då det är enskilda markägare som drabbas av överutnyttjande.

De nyttjanderättigheter som allemansrätten överför från den enskilde ägaren till allmänhet och utländska medborgare utgör en allmänning på privat mark. Ekologen Garret Hardin, som återinförde begreppet genom artikeln ”Allmänningens tragedi” i Nature 1968, ska i en senare kommentar ha sagt att han borde ha kallat sin artikel för ”De oreglerade allmänningarnas tragedi”. Detta är en träffande beskrivning av det som hänt i och med införandet av allemansrätten och som nu fått ett uttryck i olovliga bosättningar. Orsaken är att staten vid införandet av allemansrätten i grundlagen inte samtidigt påtog sig ansvaret för dess reglering. Här har politikerna fallerat i sin uppgift och ska inte tillåtas att fly sitt ansvar eller stjälpa över ansvaret för uppkomna kostnader på den enskilde markägaren.

Rätten att bosätta sig eller upplåta boende hänger intimt samman med rådighet över det markstycke varpå bosättningen är belägen. Att staten fråntagit markägaren rådigheten med avseende på korttidsboende i ”naturen” genom Naturvårdsverkets uttolkning av allemansrätten, innebär också att staten måste ta det fulla ansvaret för att beivra överträdelser. Det är acceptabelt att staten tillåter övernattning enstaka dygn bortom bebyggt område och jordbruksmark, men om övernattning övergår till bosättning är ansvaret för detta fullt ut statens. Den enskilde markägaren ska inte belastas med kostnader för den olovliga bosättningens avvecklande, då statens fråntagit markägaren bestämmanderätten över bosättningens etablering.

I befintligt regelverk och likaså föreslagna ändringar är markägaren fortsatt ansvarig för avvecklandet och uppstädning efter olovliga bosättningar. Utifrån ovanstående är det rimligt att avkräva staten fullt kostnadsansvar för avvecklandet av olovliga bosättningar på privat ägd mark. Genom anmälan till polis om olovlig bosättning av ägaren, eller dennes representant, uppmärksammas staten på överträdelsen och ansvarar därmed för bosättningens avvecklande och uppstädning därefter. Regressrätt gentemot förövaren tillfaller följaktligen staten. Underlåtenhet från staten att agera på anmälan skall automatiskt utgöra skadeståndsgrund för den enskilde markägaren gentemot staten.

Den nuvarande hanteringen av olovliga bosättningar är inte acceptabel, enskilda markägare ska inte tvingas ta kostnader eller förluster som uppstått på grund av överträdelse av allemansrätten. Genom det föreslagna förfarandet undanröjs allmänningens dilemma avseende korttidsboende och staten uppfyller sitt ansvar som upplåtare och reglerare av allmänningen.

undefined