Nytt rekord i byråkratisk oförståelse

Anmälningen kommer efter att ett 60-tal får dödats av varg vid upprepade angrepp på en gård utanför Gnesta.  Utöver den oro som dessa angrepp orsakar på djurbesättningen och på bonden så är det också en stor påfrestning på företagandet. Ovanpå detta är företagaren nu misstänkt för vanvård av djur då han enligt länsstyrelsen utsatt fåren för vargangrepp och tvingas själv genomlida en polisutredning. Det här sätter ett nytt rekord i byråkratisk oförståelse för livet i vargaland.

När vargstammen växer och breder ut sig över landet måste det finnas en balans mellan de olika intressena. Det måste vara möjligt att bedriva djurhållning i hela landet och det måste finnas instrument att förvalta stammen och begränsa skadorna genom nödvärnsrätt, skyddsjakt och licensjakt. Förvisso betalas det ut ersättning för djur som skadas och bidrag till rovdjursstängsel men långt under den verkliga kostnaden. Utöver dessa verktyg krävs att dialogen fungerar mellan myndigheter och djurhållare där det finns en ömsesidig respekt för varandra.

Tyvärr har vi de senaste åren sett flera misstag från myndigheternas sida som urholkar detta förtroende och Länsstyrelsen i Stockholm använder sin myndighet för att testa gränserna i lagstiftningen och driva politisk opinion i vargfrågan. Något som rimmar mycket illa med hur lagstiftaren ser på rovdjurspolitiken. Hur ställer sig detta mot annat viktigt arbete som sker inom Länsstyrelsens väggar, det som handlar om lantbruksföretagande och landsbygdsutveckling?

Vi kan inte tänka oss att den här anmälan kommer att leda till åtal, men vi är ändå oroade över det synnerligen märkliga agerandet och dess signaleffekter. Håller staten på att frånta sig ansvaret och göra bonden till syndabock? Ska vi tolka det som att alla betesmarker ska förses med rovdjursstängsel och ska alla kostnader för detta slussas över till den enskilde företagaren? Det handlar om tusentals kilometer stängsel som ska sättas upp till en kostnad på hundratals miljoner kronor. Är det de enskilda som till största delen ska ta detta?  Och blir nästa steg att dra in ersättningarna för skador som rovdjuren orsakar med hänvisning till att bonden får skylla sig själv när han har djur där det finns varg? Och vem ska då kunna vara djurbonde på den svenska landsbygden då vargarna numer finns över i stort sett hela landet? Nej nu får det vara nog!

LRF vill ha ett levande landsbygdsföretagande som levererar mat av hög kvalitet och ett öppet och attraktivt landskap. Detta kräver bönder och djur. Vi lider med alla de som drabbas av rovdjursangrepp och kommer fortsätta arbeta för en rovdjurspolitik som är förankrad i verkligheten. Staten måste ta ansvar för den politik som man beslutat om.