Nytt larm om dramatiskt höga älgskador
Dramatiskt ökade älgskador i Västerbotten senaste vintern är på väg att skärpa dragkampen mellan markägare och jägare om stammens storlek . Skogsstyrelsen kräver en kraftig avskjutning närmaste åren.
Trots att jägarna menar att älgstammen minskat visar den senaste älgskadeinventeringen, ÄBIN, på kraftigt ökade färska skador på tallstammar. I inlandet har 11-20 procent av ungtallarna färska skador. För länet som helhet handlar det om 12,3 procent skadade tallar i höjden 1-4 meter, nära en fördubbling av antalet skador jämfört med fjolåret. Det ska jämföras med skogsbrukets mål, som innebär att man kan acceptera 2-3 procentiga årliga skador.
– Älgskadorna är nu så pass allvarliga att de försvårar möjligheten att nå de skogspolitiska målen om uthållig och värdefull virkesproduktion och bevarande av biologisk mångfald. Skogsstyrelsen anser att älgstammen måste skjutas ner kraftigt så att den under några år ligger under den nivå man vill ha långsiktigt, säger Bo Leijon, regionalt viltansvarig, Skogsstyrelsen.
Han vill inte ange en nivå i siffror utan hänvisar till att den nya adaptiva älgförvaltningen i olika områden ska ta till sig, och agera utifrån den informationen från skadeinventeringen som redovisades i Umeå i dag.
– Vi anser att älgstammen minskat kraftigt och misstänker att det kan ligga något fel i den inventeringsmetodik som Skogsstyrelsen använder. Det är inte logiskt att skadorna ökar när stammen minskat. Vi är också tveksamma till skogsbrukets mål om 2-3 procent årliga skador, det är inte en realistisk nivå om man vill ha kvar älgen, säger Hans Geibrink på Jägareförbundet i Västerbotten.
Enligt Bo Leijon används samma inventeringsmetod som tidigare och det handlar därför om ett jämförbart material.
– Påståendet att älgstammen minskar är också en beräkning. Det finns även tänkbara förklaringar till att skadorna ökar även om stammen minskar. Vi bedömer att hårt betestryck under lång tid kan ha utarmat skogen på viltfoder, vilket gör ungskogen mer känslig för älgbetning och att risken för stamskador ökar. Älgarna tvingas helt enkelt gå hårdare på det vinterfoder som finns. Även besvärliga vintrar, som den senaste, bidrar till att skadorna ökar, säger Bo Leijon.
Lars Johansson, distriktschef på Holmen Skog och ansvarig för viltförvaltningen, hävdar att älgstammen minskat men inte kraftigt, möjligen med 10-15 procent senaste åren. Han håller med om teorin att ett långsiktigt hårt betestryck håller på att kulminera med allt större årliga skador på de huvudstammar av tall som finns kvar.
– Inför årets avskjutning har vi sänkt tilldelningen eftersom vi sett en något minskad älgstam. De här nya skadesiffrorna visar att det nog inte var rätt. Vi har gjort en miss i älgförvaltningen, säger Lars Johansson.
Årets skador är en fortsättning på en lång trend med mycket höga skador i skogs- och älgtäta Västerbotten. I dagsläget bedöms mellan 5 000-10 000 hektar vara i så dåligt skick, främst på grund av älgskador, att de måste återplanteras.
– Årets inventering visar att även lövträd betas hårt och att det lokalt förekommer betning på gran, vilket tyder på ett mycket högt betestryck. Årets resultat ställer stora krav på markägare och jägare, säger Bo Leijon.