Nyodling och betesentreprenad kan rädda skogsbygdsjordbruk
På 1970-talet kunde man försörja sig med 30 mjölkkor. Nu fordras flerdubbelt flera.
Stora besättningar med flera sysselsatta gör det också lättare att ordna regelbunden ledighet än i små besättningar. För att långsiktigt upprätthålla jordbruket i skogsbygder och därmed landets mjölk- och nötköttproduktion fordras därför omfattande storleksrationalisering. Ökade stöd räcker inte.
Men det är svårt att få tillräcklig areal för stora besättningar inom rimligt avstånd från många skogsbygdsgårdar. Om man måste bruka små och avlägsna åkrar krävs mycket arbete och diesel i foderodlingen. Detta kan eliminera storleksfördelarna och omöjliggöra ekonomiskt hållbar mjölkproduktion i synnerhet om lönekrav och dieselpriser stiger snabbare än mjölkpriset.
Det mest näraliggande sättet att skaffa mera mark är att arrendera eller köpa åker från granngårdar där det aktiva jordbruket har upphört. Det är därför viktigt att stödreglerna utformas så att passiva markägare vill lämna från sig jordbruksmark. Men detta löser inte problemet om grannarnas åkrar är små och olämpliga för brukning med moderna maskiner.
Många skogsbygdsgårdar där man vill satsa på mjölk- eller köttproduktion, trots brist på välbelägen åker och betesmark, har stora välbelägna skogsskiften. Nyodling av sådan skogsmark är då ett bra alternativ. Kalkyler från SLU i Skara visar att nyodling nära ladugården kan ha god lönsamhet även om skogen måste slutavverkas ett eller ett par årtionde tidigare än normalt.
Klimatnackdelar av att överföra skog till jordbruksmark kan i ett nationellt perspektiv lösas genom beskogning av nedlagd åker. Sedan 2005 har 100 000 hektar åker lagts ned i Sverige. Mycket av denna mark har sådan arrondering att återupptaget jordbruk inte är aktuellt under överskådlig tid. Skogsplantering på 10 procent av den nedlagda arealen skulle kunna klimatkompensera nyodling av 25 hektar på 400 framtida kreatursgårdar.
För att betesbaserad köttproduktion ska kunna betala nyinvesteringar och marknadsmässig arbetslön fordras mycket betesmark med miljöersättning. Tillgången på sådan mark ökar när djurhållningen upphör i allt flera bygder. Värdefulla betesmarker i sådana bygder skulle kunna skötas av utsocknes köttproducenter som flyttar dit betesdjur under sommaren. Betesentreprenörerna skulle också kunna restaurera intilliggande igenväxta marker och därmed få ännu större arealunderlag och stora lättskötta fållor. Intäkter från kött och betesentreprenad skulle kunna ge ekonomisk hållbarhet.
undefined