Nya vattenvården kostar miljarder

I början av november publicerade landets fem vattenmyndigheter sina förslag på åtgärdsprogram för att uppnå god status. Mellan januari och april 2015 hålls öppna samrådsmöten runt om i Sverige.

På hundratals sidor redogörs för hur en mängd åtgärder ska förbättra vattenkvaliteten. Men risken är uppenbar att den stora förloraren är svenskt lantbruk.

– Vattenmyndigheterna uppskattar jordbrukets kostnader till 2 miljarder kronor per år. Det kan jämföras med jordbrukets sammanlagda inkomster som enligt SCB är 5,5 miljarder, säger Christer Jansson, tjänsteman på LRF Västra Sverige.

Handlar om miljardbelopp

Därutöver tillkommer krav på omprövning av cirka 2 000 småskaliga vattenkraftverk och åtgärder av närmare 365 000 enskilda avlopp. I båda fallen handlar det om miljardbelopp.

Christer Jansson har ägnat många timmar åt att sätta sig in i det omfattande materialet och anser att det är svårt att veta hur mycket man ska ta på allvar.

– Förslaget att lagstifta om strukturkalkning av 500 000 hektar vilar på ett enda försök. Det är en ganska liten vetenskaplig grund. Sedan är effekterna överdrivna när man menar att lantbrukarna ska kunna räkna hem hela investeringen.

Den enskilt mest kostsamma åtgärden skulle vara anläggandet av 50 000 hektar våtmarker och fosfordammar till en kostnad av svindlande 13 miljarder kronor. Ytan motsvarar nästan 2 procent av Sveriges åkerareal. Om markägaren inte vill anlägga föreslås expropriation enligt dansk modell.

Till skillnad från övriga länder valde Sverige att göra miljömålen juridiskt bindande genom att upphöja miljökvalitetsnormer till lag. Samtidigt får åtgärderna enligt EU inte orsaka icke-proportionerliga kostnader. Här finns en inbyggd konflikt.

– I Sverige uppstod en tidig missuppfattning om att detta var ett direktiv som skulle hanteras i myndighetsvärlden. Här i Norge insåg man att det var tvunget att ta politiska hänsyn eftersom direktivet innebär tuffa avvägningar mot andra samhällsmål, säger Sindre Langaas, som under fyra år var vattenexpert på LRF men nu är forskningsledare på Norska institutet för vattenforskning, Niva.

Norge har genomfört direktivet

Norge har valt att genomföra direktivet trots att landet inte är medlem i EU. Men här fattas besluten till skillnad från Sverige på två nivåer och i båda fallen av politiska organ, först regionalt och slutligen av regeringen. När den svenska regeringen 2009 fick chansen att ta över frågan från de sakkunniga vattendelegationerna valde den att passa.

– Det blir bakvänt när regionala myndigheter och deras sakkunnigorgan ska rikta direktiv till centrala myndigheter som i Sverige, menar Sindre Langaas.

Kritikerna ifrågasätter inte beräkningsmetoderna som vattenforskarna använder sig av men konstaterar att det är svårt att säkerställa otvetydiga samband i något så komplext som ekosystemet.

– Om en sjö är övergödd, beror det på dagens utsläpp eller på att det finns gamla föroreningar lagrade i till exempel bottensedimentet? Det är otroligt naivt att tro sig kunna klarlägga sådana samband, säger Sindre Langaas.

Skulle det föreslagna åtgärdsprogrammet bli verklighet tas närmare 150 000 hektar produktiv jordbruksmark ur produktion. Dessutom ska ytterligare 50 000 hektar odlas utan konstgödsel och bekämpningsmedel.

Av naturliga skäl handlar det om landets bästa odlingsmark i regioner där också en stor del av befolkningen bor.

– Frågan måste upp på en högre nivå. Som det är nu är vare sig närings- eller landsbygdsdepartementet ens med på vattenmyndigheternas sändlista, konstaterar Marianne Andersson, LRF-ordförande i Skåne och jordbrukets representant i vattendelegationen för södra Östersjön.

undefined