Nu sätter de ner foten

På måndag kommer minst 3000 bönder att bege sig till EU-maktens centrum för att demonstrera sitt missnöje med såväl priser som politik. Många kommer i egen traktor. Planen är att slå en ring kring EUs rådsbyggnad där jordbruksministrarna kallats till extrainsatt möte om det ryska importstoppets verkningar på jordbrukssektorn.

Utanför kommer bönderna att kräva snabba och kraftfulla åtgärder som kan hejda en våg av konkurser i vinter. Det är en protest som ministrarna kommer att märka.

– Vi kommer inte att gömma oss längst bak, slår Daniel fast. Vi åker till Bryssel för att det ska göra en skillnad, annars hade vi lika gärna kunnat stanna hemma och mjölka.

Bland demonstranterna finns minst tusen franska bönder som ju sällan tvekar att sprida dynga eller sätta eld på bildäck för att understryka sin protest. Vad ska den svenska gruppen på 22 tillresta mjölkbönder göra för att märkas?

– Vi behöver ju inte tända eld, men vi måste ju verkligen få fram ett budskap och visa det med våra svenska färger.

När Land Lantbruk är på besök bollas idéerna.

Sandra funderar över att använda de flaggor som finns kvar från familjens förra hus. Det såldes då makarna för sex år sedan beslutade att bli ekologiska mjölkbönder i Holma Holmeröds gård, som Daniels pappa långt tidigare drev.

– Flaggorna är ju stora och rejäla, vi måste synas.

Lysekil har åtta mjölkgårdar, en relativt ung lantbrukarkår och en speciell anda. Det är denna anda som delvis förklarar att fyra av de 22 svenska mjölkbönder som åker till Bryssel kommer just från Brastad med knappt 2000 invånare.

undefined

Sammanhållningen mellan bönderna, förklarar de fem Brysselresenärerna kring köksbordet.

Gemenskapen växer när det är tuffa tider. Därför har Daniel och Sandra täta kontakter med Rikard Mikaels och Tamar Larsson i Brastad. Och med Anders Håkansson som kommer från Brålanda ungefär sex mil därifrån.

Det började nog när ICA-handlaren i Brastad för ungefär två år sedan la på en extra krona på Arla-mjölken som stöd för traktens bönder, minns Sandra. Det var inte bara en ekonomisk hjälp utan bidrog till att svetsa bönderna samman.

Men i Brastad finns inte bara solidaritet bönderna emellan utan också en upprorsanda.

– Fransmännen går inte hemma och sparkar i ladugårdsväggen, för det hjälper inte, säger Sandra.

Det brukar gå för lamt till när svenska bönder vill visa makthavarna att de är missnöjda, menar alla kring bordet. Franska bönder är uppenbart en inspirationskälla.

I Bryssel kan vi nog få tips att ta med oss till Stockholm den 21 september, ler Anders Håkansson. Det är då som LRF anordnar en stor manifestation utanför Sveriges riksdag under budgetdebatten.

I Frankrike har bönderna i sommar visat sitt missnöje med så stor tydlighet att regeringen fick ge vika och föreslå ett krispaket värt sex miljarder kronor. Förutom kreditgarantier innehöll det skattelättnader och stöd.

Det är vad Sven-Erik Bucht också borde göra, nickar alla. De kreditgarantier som kommer i oktober räcker inte för att få mjölkbönderna på fötter. Ett engångsbelopp i stöd skulle däremot göra nytta, och sänkt moms. Hanteringen av Cap-reformen kommenteras kritiskt runt bordet. 

– Hur kan det vara tillåtet att betala ut stöden så sent? Om en bonde rapporterar in en kalv för sent så duger ju inte ursäkten att man inte haft tid, utbrister Sandra.

Stolthet är ett ord som återkommer i samtalet runt bordet. Och att kunna svälja sin stolthet.

I Brastad kan mjölkbönderna numera tala med varandra om det mesta – även om de ekonomiska problemen. Och slippa gå och hålla skenet uppe, vilket annars är så vanligt.

– Stoltheten har kostat oss så mycket, detta att inte kunna säga att det inte går bra. Som läget är så hjälper det ju inte hur bra bonde du är, för du får ändå inte betalt för dina produkter, säger Sandra.

Men stoltheten har också sina goda sidor, och där har bönderna i Sverige något att lära. Nämligen att med stolthet lyfta fram sina produkter. Det inflikar Tamar Larsson som är uppvuxen i den amerikanska delstaten Missouri. Till Sverige kom hon som au pair och blev kär i en svensk mjölkbonde.

I Amerika är man nationalistiskt stolt över det mesta, medan svenskarna ofta är försynta.

Den yngste i gänget, 21-årige Rikard, håller med om att de svenska produkternas kvalitet måste lyftas fram mycket mer. Han talar om framtiden och den hårda globala konkurrens han kommer att möta under sitt yrkesliv.

– Livsmedel måste högre upp på agendan. Och självklart måste svenska bönder ha en ersättning för att de har världens bästa djurvälfärd.