Allt fler vittnesmål om det akuta läget kommer från olika håll i landet.
I lördags rapporterade SVTs Östnytt om hur en östgötsk grisuppfödare tvingats nödslakta ett stort antal smågrisar hemma på gården. Grisarna hade vuxit sig för stora för boxarna och ingen ville köpa dem. Nu fick de fraktas från gården med kadaverbilen.
Östergötlands landshövding Elisabeth Nilsson är bekymrad. Hon manar konsumenter att stödja den djurskyddslagstiftning vi har genom att köpa svenskt. Lagstiftningen har ju röstats fram av våra valda representanter i riksdagen, menar hon.
Tyvärr har inte alla politiker insett allvaret i krisen. Det blev solklart vid en frågestund i riksdagen i dag, tisdag. Där undrade vänsterpartisten Jens Holm vad Eskil Erlandsson vill göra för att stoppa transporter av grisar utomlands.
Uppfödare tvingas skicka tillväxtgrisar och slaktsvin till Polen och Tyskland när inget svenskt slakteri kan ta emot dem. Jens Holm (V) ropar på förbud. Jag tror att en kommentar är överflödig.
Till oss på Land Lantbruk skrev en man, med ursprung i Kroatien. Han har arbetat med grisar i hela sitt liv, åtta år i sitt hemland, nästan 20 år i Sverige.
”Tack så mycket, svenska politiker!” skriver han med bitter ironi.
Det finns ingen ”quick fix” på problemen, menar Sveriges grisföretagares ordförande Ingemar Olsson i en intervju med Land Lantbruk.
Det har han säkert alldeles rätt i. Många lösningar måste till och många goda krafter samverka för att rädda den svenska grisen. Och så här uttrycker grisbonden Bertil Ewertsson, intervjuad i Hallands Nyheter, på äkta halländska sin förväntan på ministern:
- Få tommarna ur nan gang!