Nu krävs verkstad, inte fagra ord
Det råder mjölkkris och det kräver politisk handling. Det skriver Kerstin Davidson i en extra ledare.
Det är lätt att ta till ordet "kris". I fjol höstas utropade vi i lantbrukspressen att mjölkkris rådde. Det var nog att bruka överord, 2014 var ett bra år för många mjölkföretag. Men 2014 erbjöd en alltför kort tid av återhämtning.
Nu, efter fortsatta prisfall kan man inte annat än tala om just kris. Mjölkbönderna har visserligen en fördel gentemot andra företagare. De får sin produkt hämtad regelbundet av en köpare. Det gällde exempelvis inte de grisföretagare som härom året stod med överfulla stallar när slakterierna svek.
Fast det är nog en klen tröst när betalningen för varan ligger långt under produktionskostnaden. När man, som bröderna Larsson i Vara, får betala dieselskatt i stället för att ta ut lön.
Just dieselskatten är något som regeringen snabbt kunde göra något åt. Ett observandum för regeringspartiet mp borde vara att den höga svenska skatten slår extra hårt mot det ekologiska lantbruket, som i regel nödgas till fler körningar på fälten.
Mjölkgårdarna är - det påpekas ofta - motorn i svenskt lantbruk och en ryggrad i näringslivet i stora delar av svensk landsbygd. Faller mjölkproduktionen slår det hårt. Att mjölkgårdarna finns kvar är faktiskt inget annat än ett samhällsintresse.
Krisen är global, påpekar minister Bucht. Förvisso, men det höga kostnadsläget i Sverige gör svenska bönder extra utsatta. Till det bidrar särregler och särskatter. Därför krävs nu verkstad, inte fagra ord.