Det är bra. På LRF vittnar Margareta Åberg, ansvarig för grisfrågor, att hon aldrig någonsin fått så många samtal från konsumenter som nu. De ställer frågan: Vad kan vi göra för att rädda den svenska grisnäringen, mer än att köpa svenskt i butiken? Just nu sammanställs raskt en liten lathund att förmedla till undrande konsumenter. Den ska rakt och enkelt förklara de svenska mervärdena.
Hur handeln agerar är förstås viktigt. Bergendahls, med kedjan City Gross, har länge varit tydliga med att allt färskt kött man säljer i sina butiker är svenskt. Härom året införde man den så kallade Griskronan, en extra krona per kilo sålt griskött som ska gå oavkortad till bonden.
Stora starka Ica har också agerat. Nyligen meddelade kedjan att man byter från danskt till svenskt i sina baconförpackningar under eget märke. Ica gick även ut i samband med mötet med grisbranschen, som landsbygdsminister Eskil Erlandsson kallat till. Ica meddelar att man ska lägga mer resurser på att marknadsföra svenskt griskött.
Men vad gör egentligen Axfood och Coop. Båda kedjorna hade företrädare med på mötet hos Eskil Erlandsson. Sedan dess har de inte låtit höra av sig. Coop har en särskild avdelning för hållbarhet, vars chef i Göteborgsposten i veckan yvs över ökad försäljning av ekologiska vindruvor. Men om behovet av en hållbar svensk grisnäring säger Coop inte flasklock.
Axfood, med Hemköp och Willys, satsar mest på lågpris. Visserligen var Hemköp den kedja som en gång gick i bräschen för att marknadsföra den svenska modellen för matproduktion. Den profilen är utsuddad sedan Axfood köpte kedjan. Och i Willys köttdiskar ligger danska kotletter och karréskivor i drivor. Axfood fortsätter att låtsas som om det regnar.
Det är dags att bryta tystnaden nu, Axfood och Coop. Vill ni kunna sälja svenskt griskött framöver? Vi vill veta var ni står.