"Nötköttsproducenterna får problem"

När Cap-reformen för drygt två år sedan på allvar började diskuteras i Bryssel var det få som trodde att den svenska regeringen skulle komma att välja en nationell modell som delvis är en återreglering av jordbrukspolitiken – för just så kan man beskriva det nya stödet till nötkreatur, eller kopengen som landsbygdsminister Eskil Erlandssons säger.

I förra veckan la regeringen fram ett förslag till reform 2015 som var förbluffande likt den vision som Harald Svensson målade upp i en intervju i Land Lantbruk redan i november 2011.

Ett av syftena med reformen är att värna mjölk- och nötköttsproduktionen och därmed även se till att hålla lantbruket levande utanför de bördigaste spannmålsområdena. Djurstödet är en central del av modellen.

Eskil Erlandsson har svängt. För två år sedan var han skeptisk till ett särskilt djurstöd. Att koppla stöd till en viss form av produktion var oförenligt med regeringens grundläggande syn att jordbruket ska marknadsanpassas.

Men förra året lanserade Eskil Erlandsson Centerns förslag om en kopeng. I förra veckan stod det klart att han hade fått hela alliansregeringen med sig, trots motstånd från moderaterna och finansdepartementet.

– Som ett kalkerpapper säger Harald Svensson skämtsamt om likheten mellan regeringens förslag och hans egna tankar som återfinns i Jordbruksverkets förslag från i höstas.

– Jag tycker att det är roligt att förslaget har blivit på det här sättet. Nämligen att vi har en total utjämning på sikt i Sverige. Och att vi också inför ett djurstöd.

Det bästa med modellen är att de aktiva bönderna gynnas av djurstödet, framhåller Harald Svensson. Villkoret för att få det nya stödet är att gården faktiskt producerar mjölk eller nötkött, till skillnad från gårdsstödet som inte är försett med något krav på produktion.

Det var 2005 som gårdsstödet infördes och kopplingen till produktionen släpptes. Det har i Sverige lett till en minskning av det aktiva jordbruket och en ökning av det passiva brukandet, konstaterar Svensson. En tendens som syns tydligt i Jordbruksverkets statistik.

– Bland de kommersiella bönderna, till exempel i spannmål och mjölkproduktion, har vi en fortlöpande förändring av antalet företag. De minskar med 5–8 procent varje år.

De gårdar som ökar finns i stället i den kategori som odlar vall utöver det egna företagets behov. De passiva brukarna.

– Sedan gårdsstödsreformen 2005 har det visat sig att det har blivit allt fler företag som har väldigt mycket gräsmark, mer än de skulle behöva för egen produktion.

I stället borde marken brukas av aktiva bönder för att producera mjölk och nötkött, understryker Harald Svensson

– Det är ett ökande problem att mjölk- och nötköttsbönder som har slutat med sin produktion fortfarande kan lyfta väldigt höga stöd. Jag tycker det känns svårt att acceptera det i längden.

Men den modell som regeringen har lagt fram är inte entydigt positiv för alla aktiva bönder. Det blir sämre för några kategorier brukare.

– Sockerbetsodlare och ett antal stärkelseproducenter kommer att förlora på systemet.

Med start 2015 och fram till 2019 kommer dagens höga tilläggsbelopp på gårdsstöden att fasas ut för socker och stärkelse. Samma gäller för mjölk- och nötköttsföretag som i stället får en djurpeng. Men det nya djurstödet kompenserar inte fullt ut för förlusten av tilläggsbelopp i dagens gårdsstödssystem.

De som går mest back är de som bedriver intensiv nötköttsproduktion, ett hundratal gårdar, kanske lite fler, enligt Harald Svensson. I denna grupp finns risk för utslagning, konstaterar även regeringen. Hur det blir i framtiden med den gruppen är ett av reformens frågetecken.

När problemen för de intensiva nötköttgårdarna förts på tal svarar landsbygdsministern att han under våren vill lyssna på remissinstanserna. Han har inte stängt dörren för alternativ till full utjämning.

Finns det utrymme för särlösningar för dem som drabbas mest? Harald Svensson tror att det kan bli svårt. Han vill inte säga något bestämt. Det finns fler befarade negativa konsekvenser av ett utjämnat gårdsstöd som har lyfts fram i debatten. En sådan är att det skulle gynna soffbönderna.

– Ett argument är att högre stödnivåer i områden där marken är väldigt marginellt lönsam skulle kunna leda till inlåsningseffekter, och mindre brukande, säger Harald Svensson.

I områden med mindre attraktiv jordbruksmark skulle alltså ett utjämnat gårdsstöd kunna uppmuntra passiva jordbrukare att sitta kvar på mark för EU-stödens skull. Raka motsatsen till det aktiva brukande som Harald Svensson vill främja i skogs- och mellanbygderna.

Hur stort fog det finns för dessa farhågor, kan Harald Svensson inte säga.

– Jag vet inte. Men det är ett argument som har förts fram.