Nödrop från en uppgiven mjölkbonde
Jag heter Annette och är 40 år. Min man och jag började med mjölkproduktion år 2000. Nu 12 år senare funderar vi på vad vi ska göra med företaget.
Vi vill inte ha en besättning med flera hundra kor och skuldsätta oss i mångmiljonerklassen och aldrig känna att vi äger det vi har på gården. Bygg nytt och större, säger alla, så blir det lönsamt? Hur ska det bli mer lönsamt, ökar intäkterna på mjölk så ökar foder och allt annat, eller?
Vi arrenderar gården vi brukar och har en del sidoarrenden. Arla säger att vårt bondeägda företag måste växa för ett bättre mjölkpris, det var samma ord när danskarna kom in i företaget. Var är det mjölkpriset?
År 2000 var baspriset på mjölk 2:92kronor, idag är det 2:98.
År 2000 kostade dieseln 5,50, idag över 11kronor.
År 2000 betalade vi 1: 70 per kilo för kraftfodret, idag 2:60.
År 2000 betalade vi 60kr per kubik för spån. Idag 140 kronor.
De Laval som sköter service på mjölkledningen har dubblerat sin timtaxa på de här åren.
Vi undrar varför det känns jobbigt ekonomiskt och när vi tittade tillbaka är det inte så svårt att förstå, alla kostnader runt jordbruk och skogsbruk har ökat medan huvudinkomsten ligger nästan på samma nivå.
Eu-stöden som vi får går till den löpande betalningen av stora högar räkningar och ändå ligger vi back, vad gör vi för fel? Höj priserna på kött och mjölk till den nivå de ska ligga på och slopa bidragen som kom till när Sverige gick med i EU för den fina konkurrensens skull.
Bönderna måste lära sig att bli större säger vår jordbruksminister.
Eskil Erlandsson, du är så välkommen att besöka oss i vår vardag och tala om för oss hur vi kan öka produktionen på befintliga koplatser utan att behöva investera miljoner, vad vi kan spara på som vi inte redan gjort?
Vi har haft avbytare 2 dagar per månad men den lyxen ser ut att vi får dra in på, vi kan inte betala mellan 6000-8000 kronor för att få vara lediga när pengarna inte räcker.
Hitta på andra komplement till jordbruket, dra in pengar på annat, VARFÖR SKA MAN INTE FÅ JOBBA MED DJUREN NÄR MAN VALT DET?
Det finns ingen annan yrkeskår som skulle acceptera den här löneutvecklingen, Sveriges bönder måste våga ta steget fram och skrika!
Nej, nu när de flesta bönderna når pension och det är en hel del mjölkbönder, så kommer den större delen av Arlas mjölk försvinna, den svenska alltså.
De yngre som finns börjar fundera på att lägga ner, vad händer? Djuren går på slakt och det svenska köttet blir ett minne blott tillsammans med den svenska mjölken.
Tack, jordbruksministern för att du står på böndernas sida och ser till vårt bästa, med vad ska man öka när lönsamheten inte tillåter det? Vilket annat företag skulle satsa med förutsättningar som denna bransch har?
Det tar år innan avel har slagit igenom och man kan få mer mjölk, mjölkpriset kan ändras från dag till dag, ska vi gå ut till kossorna och säga: Nej, nu får ni mjölka mer för priset sjunker?
Tänk om det var så enkelt...
Uppgivenhet är vad jag känner, ingen bryr sig förrän den dagen det blir stopp i importen och Sverige inte kan försörja sig självt, och vet du, jag längtar till den dagen bara för att kunna få säga: Vad var det vi sa?
undefined