Inom loppet av två dagar i början av juni utsattes två olika fårbesättningar i Visnums Kil söder om Kristinehamn för vargattacker. Fyra respektive fem djur revs ihjäl.
Två dagar senare beslutade länsstyrelsen Värmland om en 14 dagars skyddsjakt på vargen. Myndigheten utnyttjade därmed den delegationsmöjlighet som Naturvårdsverket införde från och med den 2 juni.
Jakten var omgärdad av en mängd svåruppfyllda villkor och hann också bara bedrivas i några dygn innan Naturvårdsverket satte stopp för den. Beslutet byggde på ett överklagande från den ideella föreningen Wolf Association Sweden.
Det motiveras i första hand med att angreppen inte hade orsakat allvarlig skada, att det fanns osäkerhet om det verkligen rörde sig om varg och att det kunde röra sig en genetiskt värdefull varg från Tiveden.
Beslutet har orsakat upprörda känslor på många håll. Länsstyrelsens rovdjursspårare Fredrik Wilde, som besiktigade ett av angreppen i Kristinehamn, utesluter att angriparen skulle vara något annat än en varg.
– Det sågs en varg i trakten under dessa dagar och utifrån skadorna på djuren tvekade varken jag eller den andra besiktningsmannen om vad som hade hänt, säger Fredrik Wilde.
Gunnar Gröersen, nationellt rovdjursansvarig på Svenska Jägareförbundet, reagerar på hur Naturvårdsverket kan hänvisa till att vargen i fråga kan tänkas vara genetiskt värdefull med tanke på att ungar från Tivedsreviret har skjutits både i Norge och i Jämtland.
– Med det argumentet kan ju hela Sverige undantas från skyddsjakt. Det blir mycket märkligt, menar Gunnar Gröersen.
Han och andra kritiker undrar också vad som krävs för att i Naturvårdsverkets ögon utgöra en allvarlig skada.
– Det finns för närvarande ingen norm för vad som är en allvarlig skada och det är något måste klargöras, säger Inga Ängsteg, verksamhetschef på Viltskadecenter.