Att Naturvårdsverket väljer att köra över länsstyrelsernas samrådsarbete i Mellansverige för att uppnå regional förvaltning är däremot obegripligt och undergräver tilltron till riksdagsbeslutet och därmed också tilltron för sin egen roll som ansvarig myndighet. Det är upprörande att Naturvårdsverket undantar mera tätbefolkade län som Stockholm, Uppsala, Västra Götaland för att istället lägga ännu mer börda på redan hårt drabbade varglän som exempelvis Värmland (från 7 till 11 föryngringar) och Örebro (från 3 till 5 föryngringar). Alltså 60 procents ökning gentemot den träffade överenskommelsen mellan de berörda länsstyrelserna.
Redan siffran 36 föryngringar (360 vargar) för hela landet är vilseledande, eftersom denna inventering skett innan årets valpkullar fötts. Siffran är alltså ungefär 100-150 individer högre för 2014. Bara i Värmland med 16 föryngringar (vintern 2014) skulle vi därför behöva skjuta hela landets tilldelning på 90 vargar för att hålla föryngringen stången och eventuellt minska antalet.
Varje vecka dödas tamdjur av varg. I exempelvis Värmland har hittills i år minst 120 får och nötkreatur dödats eller lemlästats på grund av vargangrepp. Trots att de flesta har varit omgärdade av rovdjursstängsel. Fler och fler berörda inser att målet med samexistens med tamdjur, hundar och varg bara är en önskedröm och att djurägare och markägare bevisligen idag får bära orimliga kostnader i form av oanvändbara betesmarker, extraarbeten med djur och stängsel, minskade jaktvärden med minskade fastighetsvärden som följd, kostnader för skyddsjakt med mera.
Naturvårdsverkets agerande med att diskriminera vissa län trots kraftig kritik från länens landshövdingar, visar på arrogans och brist på empati och måste ersättas med en egen viltmyndighet som utredare Håkan Larsson föreslagit. Det är oacceptabelt att ha en bevarandemyndighet med enbart storstadsperspektiv när det handlar om förvaltning av viltstammar, som så påtagligt påverkar berörda människors näringsverksamheter och fritidsintressen.
undefined