Naturskyddsföreningen misstolkar

Naturskyddsföreningen skriver i en debattartikel i Skogsland den 15 juni Sverige är näst sämst i världen på att lämna naturvårdshänsyn vid avverkning av skog. När djävulen läser bibeln håller han sig sannolikt närmare sanningen än vad Naturskyddsföreningen gör här. Naturskyddsföreningen är tyvärr inte ensam om att misstolka artikeln. I "Vetandets värld" i Sveriges Radios P1 den 28 september anges att Sverige tillsammans med Norge och Finland ligger sist på listan bland hur mycket naturvårdshänsyn som lämnas. Ingen skuld på Lena Gustafsson som svarade på en ledande fråga och sannolikt inte gavs utrymme att förklara sig. Det är däremot anmärkningsvärt att Sveriges Radio inte gör en mer saklig granskning. I P1-morgon den 10 oktober upprepar reportern att när det gäller miljöhänsyn är Sverige bland de sämsta.

Allt har sitt ursprung i artikeln "Retention Forestry to Maintain Multifunctional Forest: A World Perspective"

Men det är alltså inte artikeln det är fel på utan andras tolkningar av den. I studien jämför man naturvårdshänsynen i olika områden i elva länder. Dessa områden är särskilt utvalda för att man där aktivt jobbar med naturvårdshänsyn. Ibland är det hela länder, ibland delar av länder och ibland bara enstaka skogsbolag. I större delen av världen liksom i andra delar av de studerade länderna arbetar man inte alls med den här typen av naturvårdshänsyn. Ett exempel är Tasmanien som i jämförelsen mellan olika områden är den plats som tar näst mest hänsyn, 30 procent av arealen. I kompletterande material till artikeln framgår dock att det bara är på 10 procent av den brukade skogsmarken i Tasmanien man överhuvudtaget arbetar med naturvårdshänsyn. Studien visar alltså att det finns platser där man tar betydligt mer omfattande hänsyn än i Sverige, men inte att det är det vanliga i andra länders skogsbruk. Ur studien kan man alltså inte utläsa var Sverige står på världsrankingen i frågan.

Bland de områden studien omfattar finns några där en mycket stor andel av skogen sparas. Det rör sig alltid endast om delar av länder, ofta om statsägda, ursprungliga skogar som i mycket liten omfattning påverkats av skogsbruk tidigare. Studien påpekar också att det är vanligt att man lämnar många större områden vid avverkning i stora avverkningstrakter som innefattar hundratals hektar, som i delar av Kanada. I Skandinavien där avverkningar vanligen bara omfattar några få hektar räknas motsvarande inte som generell naturvårdshänsyn utan som frivilliga avsättningar och inräknas därför inte i jämförelsen. I artikeln konstaterar man att jämförelser mellan olika länder måste göras med försiktighet, vilket tyvärr inte varit fallet i den svenska debatten.

Studien visar utöver detta att Sverige är ett av mycket få länder med lagstiftning som kräver naturvårdshänsyn och där hänsyn lämnas på all skogsmark. Den behandlar också annan forskning kring naturvårdshänsynens funktion och konstaterar att hänsynen har stor betydelse för artbevarandet och skogens struktur. Mina slutsatser av artikeln är bland annat att den naturvårdshänsyn som tas i svenskt skogsbruk är viktig, att den är relativt bra i en internationell jämförelse men att det finns en stor potential att utveckla den ytterligare.

undefined